Aftonbladet – 7 december 1849, sida 2

lingen i de stora städerna nu är en femtedel törre än den var för 100 år sedan, och att varje person af befolkningen i medeltal nu consumerar nära dubbelt så mycket födoämnen om för ett sekel tillbaka, under det folkmänglen blott på de sista 40 åren mer än fördubbats. Slutligen bör ej beller lemnas obemäldt, utt det är just personer af den förmögnare medelklassen, som nyligen satt sig i spetsen ör den rörelse i och för en finansoch parjamentsreform, som har till syftemål att åstadkomma inskränkning i de öfverflödiga statsutsifterna, hvilka måste uttagas genom taxor af olket, och att lemna en utvidgad representationsrätt åt majoriteten. Hvarje person som söker sanningen skulle icke kunna vara blind för dessa fakta, som påtagligen ådagalägga, att Englands industriella utveckling och vexande kapitaltillgångar icke verkat skadligt utan välgörande på mängdens belägenhet, ehuru ganska många brister der innu visserligen finnas att afbjelpa, hvarpå också de liberale sjelfve oaflåtligt arbeta, utan utt man dock hör någon der hysa en sådan förvillad hätskhet emot kapitalerna, som Folkets Röst här vill göra gällande. Tvärtom vet och inser äfven arbe aren i England, att ju mera öfverflöd och konkurrens finnes på capitaler, desto större blir tillfället till arbetsörtjenst och till penningarnes spridande genom nya företag och spekulationer. Men det finnes vissa hjernor, inför hvilka akta och skäl betyda intet i jemförelse med n förutfattad fix idd. Uti alla tider hafva vissa sådana personer uppdykat, som uti någon viss fras trott sig finna ett recept emot alla le samhällsbrister, på hvilkas afhjelpande tänkare, vetenskapsmän och menniskovänner förut ander generationnr arbetat och som, när de nrotat sig, omöjligen på en gång kunna afskaffas. Det märkvärdigaste är, att sådana personer ofta af sin inneboende våldsamhet och intolerans drifvas att i första hand vända sig emot friheten och dem som försvara densamma samt derigenom gifva ett tillfälligt handtag it reaktionen, och äro färdiga att, af okunnighet om de sanna vilkoren för framskridandet, återföra menskligheten till barbariet, emedan de icke känna till de forskningar, som gifva vid handen, hurudan den stora mängdens lott varit på de tider, då hela befolkningar under missvextår utdogo i bungersnöd och arbetarne i allmänhet bodde i jordkojor och voro klädda i råa skinnfällar. En sådan fras, som nyss nämndes, är den om förderfvet af kapitaler och förmögenhet, när dermed icke afses den makt, som de rikare kunnat tillkräkta sig genom privilegier eller lagar, som inskränka friheten, utan sjelfva den tillgång på besparingar af förflutna arbeten, som lemnar tillfälle till ny arbetsförtienst.