Aftonbladet – 6 december 1849, sida 2

ätt missbrukat dessa barn. Vid de många sesök, som gjordes dem (man har äfven graverat deras porträtter) hade man instruerat Magdalena, att tala om ett fruntimmer med sröna plymer, för alt bringa den förutnämnda miss Gibson i förlägenhet!) Anklagelseakten i Rhodez är sammansatt af Bousquiers och de Bancalska barnens uppgifter, tillika med de slutsatser, som man dragit af enskilda vittnens yttranden. Bland dessa vittnen har en person berättat, att han kl. 8 sett Fualdes taga vägen till gatan de FAmbrague, och att en man eller en qvinna skyndsamt följt honom. En annan såg utanför Missoniers boning personer, som gåfvo hvarannan tecken. En qvinna såg vid ofvannämnde tid tvenne stillastående personer på gatan des Hebdomadiers; en annan såg en karl sitta i en nedhukande ställning, och hörde ett positiv. En skräddarhustru såg flera personer, som släpade på något, men trodde att det var en flicka. Skräddaren Brost hörde hviskningar, och såg att man släpade något in uti Bancals hus. Francoise Garrigon, en för stöld och barnamord häktad qvinna, påstod sig hafva i fängelset hört hela mordhistorien af hustrun Bancal. Härifrån härleder sig berättelsen om kaflen, om den slöa knifven, om skjortan, som liknat en messkjorta, om ringen, som drogs af Fualdes finger, om nyckeln, som lemnats åt Bastide, om penningarne, som tagits ur Fualdes fickor, 0, s. v. Detta föga trovärdiga vitt) Hvar och en kan lätt öfvertyga sig om, buru mycket lit nan kan sätta till dylikt barnpladder, anmärker cen tyske författaren. Man skall genom slugt ställda frågor lyckas att aflocka hvilkebarn som helst en mordhistoria. Huru lätt det är, att genom djerfva frågor äfven föranleda äldret personer till besynnerliga bekännelser, visar han genom ett intressant exempel ur ngelska kjiminalistiken, hvilket vi låta följa sisom eu bihang till närvarande händelse,