rer, kanske äfven af censuren, är alltid blot ett svagt aftryck af den lefvande, offentlig: framställningen, som visserligen kan begå mån: gahanda misstag, men misstag, som just i of fentligheten finna sitt motgift. Hvad som ef ter bokstafven kan synas läsaren sannt, finne; jurymannen, som ser den talande i ansigtet ofta vara osannt; och det som förefaller os: svekfullt, erkänner jurymannen kånhända för uppriktighet, då han ser vittnets ovana, för: sagdhet, och ändå ärliga mening. Enligt juryns betydelse existera icke, och kunna ej heller existera, hvad vi kalla protokoller, legaliserade dokumen:er, efter hvilka den lärde i en aflägsen universitetsstad, och en framtida domare med samma isäkerhet måste vara i stånd att fälla en dom, såsom de domare, inför hvilks de anklagade och vittnena personligen framträda och tala. En jury, och hvad som inför densamma afhandlas, äga blott en momentel tillvaro, som försvinner, så snart domen blilvit fälld. Blott denna: förblifver, endast till denna kan man återgå. Men då inga protokoller finnas, utan endast icke-officiella upptecknanden af hvad som blifvit sagdt och afhandladt, der den lifvande anden för längesedan öfvergifvit den obestämda bokstafven, huru kan man: då finna en dom, som skall förbättra; om icke alldeles omstörta en, som under andra omständigheter blifvit afsagd? Detta gäller i allmänhet. Men då det gifvas stormiga tider, der vissa idger bafva en så mäktig fart att enskildas förnuft och förstånd ?j förmå uträtta något deremot, och det sansade omdömet blir förbehållet en sednare tid, så torde ock det riktiga bedömandet af månset kriminalmål få öfverlemnas åt en framtid, lå passionen och partiandan hafva lagt sig. Vi sågo detta vid Sands mordgerning Dock är örhållandet vid närvarande fall visserligen annorlunda. Här är ej fråga om motiverna, utan om sjelfva gerningen och dem, som begått densamma; men religiös och politisk fanatism och sydländskt temperament ärs med i spelet. Restaurationen hade segrat i Frankrike. Det atolska och legitimistiska partiet 1 södern,