ryckpapper, dervid det naturligtvis är honom betaget att sjelf an. ifva värdet under det vilkor, som i allmänhet gäller för varor, hvilka förullas efter simma grund, nemligen att af anlra kunna inlösas med 10 procents förhöjning. — —t— ——— Aftonposten yttrade för några dagar sedan sin fägnad öfver den mera humana ton, som på någon tid inträdt i polemiken mellan densamma och Aftonbladet, och hoppas att den må kunna fortfara äfven i framtiden. I det vi af allt bjerta dela denna fägnad och detta hopp, synes det emellertid vara tillåtligt att bedja Aftonposten icke förbise, hvilkendera parten varit den som förut hufvudsakligen felat mot humanitetens fordringar, emedan man af ordställningen tycker sig kunna sluta till den meningen hos ÅA. P. att felet legat på Aftonbladets sida. Det kunde måbända anses partiskt å vår sida, äfvensom det blefve tröttande för publiken, att åberopa de massiva omdömen och beskyllningar, som i A.P. förekommit dels om Aftonbladets motiver, dels om dess förläggare eller en och annan medarbetare personligen. Men vi hafva händelsevis just för tillfället kommit i besittning af ett annat vitsord, som är tillräckligt upplysande om A. P:s ton: det hestår af åtskilliga utdrag, som Örebro Tidning för i lördags meddelat ur Aftonpostens yttranden om de i Örebromötet deltagande deputerade för reformsällskaperna. Då Örebrotidningen i öfrigt härvid icke ripost-rat med några skarpare uttryck om Afton: posten tillbaka, så synes ett reproducerande af ett utdrag ur dess artikel icke behöfva upptända någon slocknande gnista, utan endast tjena att sätta saken i dess rätta dager. Örebrotidningens artikel har egentligen till syftemål att befria dess redaktion från tillvitelsen att hafva vid ett föregående tillfälle orättvist beskyllt Aftonposten att, genom mer eller mindre afsigtliga förvrängningar hafva velat svärta och nedsätta OreBbromötet, i hvilket hänseende Ö. T. nu yttrar bland annat följande: Se här några af Aftonpostens yttranden: Under den 22 sistl. Juni heter det: Mötet måste på detta sätt — — — nedsjunka till det tomma skådespelet af en omröstningsceremoni., Saken var nemligen, menar A. P., på förhand afgjord. Detta är icke sannt, såsom vi flera gänger förut upplyst, och hvarom äfven protokollerna vittna. Saken var verkligen så litet afgjord på förhand,, att mer än en af deputerade kom till Örebro med andra åsigter än dem, till hvilka han sedan, öfvertygad af motskälen, öfvergick. — I samma nummer yttrar A. P. i afseende å d:r Bergmans anförande: Förtryckare, bedragare, cbarlataner hafva i alla tider vågat neddraga kristendomen från dess rena ointresserade höjd och söka deraf göra täckmantlar för sina infall, sina lystnader eller sin skalkbet. I alla tider har det varit så; men i vår tid synes det vidriga och snart hädiska ofoget vilja mera taga far: än någonsin. — — — Detta skenheliga prat har blifvit modernt och det är icke underligt, om några politiska jonglörer tillegna sig det nästan i första rummet 8c. e. Alla som känna d:r Bergman veta huru de skola betrakta en dylik smädelse mot honom och det sällskap som, mer eller. mindre, af Å.P. ställes i kategorien af politiska jonglörer och charlataner. — I sammanhang härmed må erinras, att Å. P., scnare, troget följt Tidens tilltag att förvexla d:r Bergman med hr Bergman från Mariestad; och på denna frvezlirg — som ej kunnat ske derest någon gnista af uppmärksamhet och eftertanke funnits — byggt beskyl!ningen om dubbelhet och vacklande tvetalan. A. P. har mer än en gång yrkat, att reformmötet skule varit tilistäldt och från början annonseradt såsom ett möte af radikaler,. Vi hafva bevisat, och grefve Anckarsvärd — hvars erkännande väl! inför A. P. borde häruti äga vitsord — har uttryckligen erkänt helt annat; men beskyliningen har dock ej blifvit återtagen. A. P. har yrkat, att deputerade varit af instruktioner hindrade att votera efter öfvertygelse. Af 24 reformsällskaper, som skickat deputerade, hade dock endast 3 gifvit instruktion, och detta ensamt i en punkt: om det hvyilande förslagets förkastande. A. P. har talat om de braskande förberedelserna till mötet, men ej gittat säga hvaruti dessa — obekanta för alla, både deltagare och tillställare — skulle hafva bestått. : Mycket skulle kunna tilläggas — och särskildt skulle de snygga historierna om anledningen till åtskillige inbjudnes uteblifvande, förtjena sitt eget kapitel —; men det anförda torde vara nog. Eller skulle vi väl behöfva erinra Å. P. om alla dess utfall mot Örebromötet och dess grundsatser samt mot de många, som i mötet deltagit — huru dessa fåt i A. P. gå och gälla än såsom narrar, fantaster, okunniga varelser,, än för röd-republikaner,, revolutionärer, fiender till samhälle och äganderätt? Vi kunna ej föreställa oss annat, än att ÅA. P. sjelf insett orimligheten af dessa sina uttryck. De kunna således visserligen ej kallas annat än afsigtliga lögner och förvrängningar.; men vi upprepe hvad vi flere gånger tillförene yttrat, att vi ej trott på några orent egennyttiga afsigter hos ÅA. P. och de grån med dessa utfall. Med den kännedom vi äge om de fleste i Aftonpostens redaktion deltagande, har det aldrig kunnat vara vår afsigt att angripa denna redaktions heder. Men dess af oss och flere anmärkte beteende i denna fråga visar, huru äfven män af heder och rättskänsla kunna, af öfverilning och partisinne, låta förleda sig till afsteg från hvad rätt och anständighet fordre.n en — Rörande fortgången af Läroverksreformen läses följande i Linköpingsbladet för den 1 Decemher: Till följe af Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af d. 6 sistl, Juli, och i öfverensstämmelse med detsamma, arrangerades genast i börian af nu snart förflutna läsetermin undervisningen vid stiftets skolor och ES Br TT AA af harärda nådian