Aftonbladet – 1 december 1849, sida 2

för kridsväsendet: ett sträfvande, som man ser ännu icke har uppbört. Vi införa artikeln utan vidare företal: Om soldaternas beklädnad vid Helsinge regemente och något om rolering i allmänhet. Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Ilsbo socken uti dess kyrkas sakristia den 7 Okt. 4849. I anledning af chefens för Helsinge regemente gjorda underdåniga anmälan, angående svårighet för beklädnadsdirektionen att vidmakthålla regementets beklädnad i komplett och fullt tjenstbart skick, i följd deraf att något bidrag till denna beklädnad icke af rotehällaren erlägges, har Kongl. Maj:t, efter inbemtande af krigskollegii underdåniga utlåtande i ämnet, genom nådigt bref under den 27 sistl. Juni anbefallt Konungens befallningshbafvande att på lämpligt sätt böra rotehållarne vid Helsinge regemente, huruvida de till afbjelpande af den anmälda bristen i regementets beklädnads tillgångar, vilja åtaga sig nu och för framtiden ett årligt bidrag till beklädnaden af en sextondedel af soldatmunderingens värde, eller endast hälften emot hvad af armeens öfrige rotehållare dertill bekostas; hvarvid borde i betraktande tagas, att denna nya utgift, som icke skulle utgöra fullt två rdr på hel rote, fullkomligen motsvaras af den för rotehållarne framdeles uppkommande fördel att, då soldaten vid Helsinge regemente, (hvilken utan skyldighet dertill i betydlig mån med egna tillgångar hittills bidragit till underhållet af sin beklädnad) medelst beklädnadsomsorgens öfverflyttande helt och hållet på beklädnadsdirektionen, skulle derifrån i allo befrias samt jemväl försättas i åtnjutande af samma förmåner i afseende på rättigheten till uttjent mundering, som vid öfrige rotehållsregementer billigare vilkor vid soldatens legning äfven kunna betingas. Sedan Ilsbo sockens samtlige rotehållare blifvit, jemlikt Konungens befallningshafvandes i länet under den 292 sistl. Aug. gifne order till kronofogdarne, lagligen kallade till denna sockenstämma, för att höras och yttrande afgifva i ofvan omförmälta ämne, och till följd deraf nu nästan mangrannt sammanträdt, yttrade de enhälligt, efter ärendets föredragning, att, huru kärt det än för dem vore, att, i allt hvad de kunde, efterkomma Korvgl. Maj:ts nådiga vilja, de dock nödgades i all underdånighet vägra att ingå på denna nådiga hemställning. Skälen till denna vägran voro: De måste afse möjligheten för egen bergning och de kunde icke dela Kongl. Maj:ts för dem yttrade? förhoppning om billigare vilkor vid soldatehs legring efter förslagets antagande än förutp! emedan erfarenheten och flera dels lokalädels andra tidsförhållanden snarare läto dem befara en stegring i rekryternas anspråk. Men om de också häri skulle misstagarsig, vore det åtminstone gifvet, att, om de inginge på den föreslagna årliga afgiften till beklädnadsdirektiohen, de derföre icke finge någon minskning i afgiften till sina nu i tjenst varande soldater, utan skulle dessa i alla händelser förblifva i orubbad besittning af de förmåner och den rmundering, som i deras legokontrakter blifvit dem af rotehållarne tillförsäkrade, helst Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär till dess befallningshafvande den 30 Dec. 1849 uttryckligen stadgar, att vid de regementer, der rotehållarne åtagit sig en årlig afgift till beklädnadsdirektionen det skall noga tillses, att de redan i tjenst varande soldaterne utbekomma allt hvad dem genom kontrakter är tillerkändt; hvarföre den föreslagna afgiften skulle, äfven i lyckligaste fall, obestridligen blifva bel och hållen ny tillökning i roteringsbördan, åtminstone så länge nu varande soldater qvarstå i tjensten. Men denna börda vore redan förut allt för mycket tryckande och det synnerligast i denna socken, som, ehuru den består af blott åtta svaga hemman, eller mantal med endast sandig, ringa fruktbärande och frostländt jord, likväl nödgas hålla 9, soldater, hvarföre också socknemännen länge, men förgäfves, eftersträfvat en roteringsjerakning. De ville trygga sig vid indelningsverkets fundamentalakter, nemligen: kontrakt med allmogen i Helsingoch Gestrikland, angående det dersammastädes upprättade vissa knektehållet, afslutadt den 9 Aug. 14682 och Kongl. Maj:ts nådiga förordning emellan rotarne och soldaterne under det visse knektehållet uti Helsingoch Gestrikland den 47 Jan. 4687; men dessa vigtiga handlingar voro redan, enligt socknemännens åsigt; förnärmade dels derigerom att regementets nummerstyrka blifvit ökad utöfver det bestämda antalet 1200 genom den enligt Kouvgl. brefvet den 2 April 4839 verkställda nya ständiga rotering, som af Kongl. Maj:t stadfästades den 25 Febr. 1843, ehuru dessa nya rotar, efter socknemännens förmenande, bort användas att förstärka de svageste bland de förut varande gamla, — dels derigenom att allmogen blifvit genom Kongl. förordningen af den 27 Okt. 4812 om beväringsmanskapets inrättande underkastad utskrifning, oaktadt ofvannrämnde fundamentalhandlingar försäkra rotehållarne att de skola vara befriade från utskrifningar och alla dervid följande besvär,, — och dels derigenom att rotehållarne blifvit genom Kongl. krigsartiklarne af år 4798, Kongl. värfningsstadgan af den 7 April 41802 och Kongl. brefvet den 8 Sept. 1824 fråntagne deras genom förenämnde fundamentalbandlingar tillerkända rättighet att så framt, för den gjorda ändring med den stora hufvudlegan, skulle för allmogen svårt falla att finna någon karl — då äga — att eftersöka på landet, hvarest de finna kunna, löst folk, lättingar och åriftekarlar, som intet lagligt försvar eller annan loflig handtering för sig hafvan — ochFlåta dem — fasttagas och för den ofvanberörde årliga lön, födo och kläder tillhållas troligen och väl genast att tjenar; så att rotebållarne nu nödgas genom serskilda kontrakter tillförsäkra den antagna rekryten andra och i mån af statens ständigt stigande anspråk på soldaten allt större förmåner än som vid det ständiga knektehällets införande hestämdes. Rotehällarne ville derföre i all underdånighet allvarligen yrka, awt icke till deras ltunga dessa fundamentalhandlingar måtte än ytterIligare frånträdas, utan i möjligaste måtto upprätthållas i sin fulla kraft, och således 4:de och 5:te punkterne i Kongl. förordningen d. 47 Januari 4687 efterlefvas, enligt hvilka soldaterna, när de icke äro i rotehållarnes kost och arbete, utan att hafva torp, såsom nu vid Helsinge regemente allmänneligen är förhållandet, då icke hafva nägra släpkläder af roten att fordra, utan måste de då af sin lön och öfrige förmåner sig sjelfva bekläda utan att Isnågon gång bruka sina leveriskläder oftare än vid generalmönstring och regementsmöten.n Rotehållarne ägde, enligt sist åberopade stadgande, ingen laglig skyldighet att något bidraga till soldaItens beklädnad, och de hoppades så mycket heldre latt icke eller för framtiden blifva genom lag dertill förpligtade, som Kongl. Maj:t i bref till krigsoch kammarkollegium d. 6 Oktober 1841 änbefallt dess