Aftonbladet – 1 december 1849, sida 2

————— EE ——A re ——— AL tuQ 8Quu —mmmmimIbIebeR::BI:TTIENIDNIESSS intet, fråga mig inte. Jag fordrar af er enhederstjenst och en obrottslig tystnad. General, tag denna förseglade biljett; ni skall ej öppna den förrän i morgon elleråtergifva mig den i afton. vÄr det fråga om en duell? sade Octavien till Fabiano. Fabiano besvarade frågan genom en båöjning på hufvudet. Octavien blickade medlidsamt på de Mersanes. Generalen lade handen på sin mun och tycktes, i det han bugade sig, säga: Jag lyder er, men jag förstår er ej. De Mersanes återtog Fabianos arm, och de fortsatte till fots vägen till Montenero. Generalen och Octavien gingo på något afstånd. Vid. dagen slut anlände de till Montenero på hafsstranden. Stället var väl valdt. Der funnos inga andra vittnen till en blodig död, än bergets gamla träd, de nakna klipporna på hafsstranden, och vågorna som med sitt skum försilfrade fjerrbelägna skär. De Mersanes tog vänligt generalens hand och sade: Ni ser att det är fråga om en duell. Ni är landsflyktig, och ni finner här under storhertigens beskydd en lugn tillflyktsort; nåväl! jag är nödsakad att af er begära den största bland tjenster; den tappre polske generalen måste kränka gästfrihetens heliga lagar, ty duellen är ett brott i Toscana, men det finnes hemliga och okullstörtliga omständigheter, som tvinga en krigare att ej tveka för nigm betänkligbet, då tvenne hederliga mäns vapen korsas framför honom. Jag har just valt en