Aftonbladet – 28 november 1849, sida 1

som gräfvit din graf; det är icke fjorton, mot dig förenade nationers tordön, som har tillintetgjort dig; och det är icke den femtonde nationen, som genom att öfverskrida Karpaterna har tvungit dig att nedlägga vapen. Nej! Du har blifvit förrådd, du har blifvit såld, mitt fädernesland; din dödsdom har blifvit skrifven af honom, hvars dygd, hvars fosterlandskärlek jag aldrig vågade draga i tvifvel. Ja, jag hade lika gerna kunnat betvifla den Allsmäktiges tillvaro, som att tro det han skulle blifva en fäderneslandsförrädare. Du har blifvit förrådd af honom, i hvars händer jag blott en kort tid hade nedlagt makten öfver vårt stora fosterland, hvilket han svor att försvara intill sista droppan af sitt hjerteblod. Han har begått förräderi mot sin moder, ty glansen af guldet har varit mera freslande för honom, än glansen af det blod, som blifvit utgjutet för att frälsa hans fädernesland. En lumpen fördel har haft större värde i hans ögon, än hans fädernesland, och hans Gud har öfvergifvit honom, liksom han öfvergaf sin Gud för sina bundsförvandter från helvetet. Magyarer! Dyrbara bröder, tadlen mig icke för det jag med mitt val föll på denne man, och åt honom öfverlät min makt. Det var nödvändigt; ty folket hade satt sitt förtroende till honom; hären älskade honom, och han hade erhållit en makt, hvaraf jag sjelf skulle hafva varit stolt. Och det oaktadt svek denne man nationens förtroende och har återgäldat härens tacksamhet med hat. Förbanna honom, Magyariska folk! Förbanna det bröst, som icke hellre förtorkade, än det gaf honom sin mjölk. Jag tillbeder dig, o du trofastaste af alla Eu ropas nationer, och jag tillbeder den frihet, för hvilken du här kämpat så stolt och så manligt. Frihetens Gud skall aldrig utplåna dig ur sin hågkomst. Vare du för evigt välsignad! Mina principer hafva icke varit Washingtons och mina handlingar icke Tells. Jag önskade en fri nation, så fri som blott Gud kan göra menniskan. Och du är fallen, vissnad som liljan, men som nästa år utvecklar sina blommor ännu yppigare än förut. Du är död, din vinter är inne; men den skall icke vara så länge som för din olyckskamrat under Siberiens iskalla himmel. Nej! Femton nationer hafva gräft din graf; men den sextondes härskaror skola komma och frälsa dig. Blif trogen, såsom du varit det intill detta ögonblick. Tag bibelns heliga ord till ditt rättesnöre. Upplyft ditt hjerta till bön för den hädangångne; men instäm icke din egen psalm, förr än du hör det befriade folkets tordön genljuda mellan dina berg och i djupet af dina dalar. Farväl, dyrbara bröder! Farväl kamrater, landsmän! Må tanken på Gud, må frihetens engel städse vara med eder! Förbannen mig icke. Med rätta kunnen j vara stolta ; ty hafva icke Europas lejon krupit fram ur sina hålor för att tillintetgöra rebellerna! Inför hela den civiliserade verlden vill jag förklara eder för hjeltar, och ett hjeltemodigt folks sak skall blifva upptagen af den friaste nation på jorden, af det friaste bland alla fria folk! Farväl, du land, som är färgadt af det tappraste blod! Bevara dessa röda minnen, de skola en dag aflägga vittneshörd för dig. Och farväl äfven du, Ungrarnes ungdomliga monark! Glöm icke att mitt folk icke är bestämdt för dig. Himlen ingifver mig den fasta öfvertygelsen, att den dag skall randas, då du skall få se det, till och med på Budas ödelagda murar. Den Allsmäktige välsigne dig, du mitt äl skade fädernesland! Tro, hopp och kärlek., Ludvig Kossuth.