Aftonbladet – 24 november 1849, sida 2

Gottland skall blifvit tillsatt i gårdagens, kona selj, och att den förut såsom kandidat omtalade gener:lmajoren af Dahlström dervid blifvit utnämnd. — Kongl. Maj:t har, under den 2 i denna månad, funnit godt hugna de tvenne duplikanter, som under innevarande läseår biträda vid undervisningen i 1:a och 2:a klasserna af Malmö högre lärdomsskola, med arfvoden, till belopp af 240 rdr åt hvardera. — K. M. bar, uppå derom af biskopen i Götheborgs stift gjord hemställan, funnit godt bifalla, att såsom arfvode till historiarium lek torn vid Götheborgs gymn-sium, under tiden från den 1 Maj innevarande till samma dag nästkommande år 1850, må af besparingarne å anslaget för rikets elementarläroverk utbetalas tt helopp af 300 rdr, äfvensom K. M. af samnm medel behagat anvisa en summa af 120 rdr, att der innevarande hösttermin användas såsom :-fvode åt en duplikant 1 nedersta afdelningen af Göteborgs högre apologistskola. ——— — I morgon förekommer i Clara församlings sockenstämma å nyo frågan om gaslysningens införande i hufvudstaden. Utgången af denna sockenstämma är nu af så mycket större vigt, sedan de öfriga församlingarna, för hvilka gaslysning är i fråga, yttrat sig för denna så behöfliga anstalts införande, och det är således all anle-ning att hoppas, det saken ej skall längre fördröjas. Det finnes väl numera ganska få, som icke redan äro öfvertygade om fördelen af denna föreslagna reform, som naturligtvis någon gång kommer att göra sig gällande här likaväl som i de flesta andra stora städer; men den som ej förut haft fulikomlig kännedom härom, kan hänvisas till en väl skrifven framställning, insänd till Dagbladet för i går, hvaruti fördelarna af gasens användande på ett klart ätt ådagalägges. oo— Efter hvad vi hört sägas hafva många, och såsom det synes icke utan skäl, fästat sin uppmärksamhet vid ett ganska betydelsefullt så kalladt enskildi bref från Köpenhamn i Posttidningen för i förgår, som handlar om de förestående riksdagsmannavalen i Danmark, och hvari man läser följande stycke: Man är i allmänhet ganska ängslig för det stora inflytande, det så kallade Bondevännernas Sällskap lyckats tillvinna sig i landdistrikterna. Oppositionens häftigaste medlemmar, jemte andra personer, hvilka genom sin ställning i samhället snarare kunna vinna än förlora på oroligheter och statshvälfningar, genomresa flitigt landsorterna och anmäla sig som kandidater. I städerna, isynnerhet Köpenhamn, der sinnesstämningen mycket förändrat sig sedan i fjol, afvaktar man med oro de förestående valens utgång. Man finner att detta bref starkt påminner om de famösa korrespondensartiklarna från Paris i samma tidning kort efter Februarirevolutionen, uti hvilka uppdukades en mängd politiska spökhistorier för att skrämma upp sinnena bärstädes. Eljest vore det icke ointressant, om Posttidningen sporde sin korrespondent, hvilka de der kandidaterne äro, som nu skulle kunna mera vinna än förlora på oroligheter eller en statshvälfning i Danmark, sedan det nyss fått en grundlag, med hvilken nationen i det hela är så tillfredsställd? Beskyllningen är, som man ser, glupsk nog, belst då den förekommer i vårt officiella blad. Att brefvet skulle vara hemgjordt, kan man väl ej antaga. — Uti en not i tidningen Tiden för den 21 dennes, vid en artikel som handlar om ett annat ämne, finner man åter ett prof på de reaktionäras välbekanta taktik, att upprepa hundrade gången vederlagda dikter mot politiska motståndare i hopp att slutligen ändå få något deraf att fastna i opinionen. Der läses nemligen följande: Det är en vanlig sed hos de radikala herraårne, att vara ytterst frikostiga då det gäller andras rätt, men då egna fördelar äro i fråga, taga skadan igen. Huru gjorde skråfienden herr Hjerta då fråga var om Boktryckarereglementet? Bäst vore det således att stäfja ifvern att inkräkta på andras rätt, så länge man till och med vill utsträcka sin egen öfver gällande lagar och författningar. Om man ej förut såväl kände Tidens professors karakter att utan minsta skrupler uppduka sannt och falskt om hvartannat på ett sätt, att det stundom synes, som om han sjal icke ens tyckte att något ondt låg deri, skulle man nödgas förundra sig öfver huru sådan man kan röra tillsammans lögn och ofö nuft såsom det skett i ofvan citerade stycke. Han känner då ej, den gode mannen, att tryck-. fribetslagen, som är en af rikets grundlagar, uts tryckligen tillförsäkrar hvarje välfrejdad svensk man rättigheten att drifva boktryckerirörelse för egen räkning, och att denna föreskrift icke kan upphäfvas genom någon enskild förenings öfverenskommelse. Kände han det, så begrep ban väl äfven, emedan han ingalunda är dum, att skrå icke kan finnas i en näring, den hvilken som helst kan fritt bedrifva. Men dessutom är det lingt för detta flere gånger bevisadt, det syftningen af de förändringar som infördes i boktryckerisocietetens nya reglemente, hvilket dessutom ingen är skyldig att underkasta sig, och som således helt och hållet är en frivillig öfverenskommelse, afse att TA VV ov AN