Aftonbladet – 23 november 1849, sida 2

skapat ett domslut utom lagen och med åsidosättande, för att icke tala om lag, af billighet och rättvisa, åstadkommit en dom, hvars kraft endast medvetandet af uppfyllda pligter kan tillintetgöra, så tvekade han icke, att än vidare missbruka sin embetsmyndighet derigenom, att han beredde enskilde personer, tillhörande regementets officerscorps, tillfälle till angrepp mot min heder, hvilket de eljest skulle saknat, eller hvarförutan detta angrepp åtminstone förlorat det mesta af sin sårande egenskap. Han befallte mig att infinna mig å chefskansliet, för att afhöra den från kamraterne i Stockholm ankomna skrifvelsen, och han befallde öfrige härvarande officerare att vara vittne dertill att denna skymf ytterligare förnyades. Om herr öfversten för skrifvelsens meddelande begagnat något tillfälle, då hvarken han eller jag varit stadde i embetsutöfning, om sådant icke skett på embetsrummet och om jag icke blifvit befalid att mig infinna, så hade jag kunnat undandraga mig att afhöra skrifvelsen, och minst hade jag beböft att i kamraters och underlydandes närvaro underkasta mig en dylik förolämpning; men nu var jag, i följd af den erhållna befailningen, tvungen att qvarstadna och icke ens berättigad att bemöta hvad som förekom på ett sådant sätt, som varit min rätt, om angreppet på min heder icke skett under skydd af herr öfverstens embetsmyndighet. Då herr öfversten således uppträdde såsom förman, inskränkte han mina rättigheter till en underlydandes, och beredde sig utrymme att handla, utan att jag kunde göra honom något motstånd; men han har ock derigenom gifvit mig rätt att påkalla pröfning af hans tillgöranden såsom förman, -och att underställa kongl. krigshofrättens granskning hans förfarande. Så vigtigt det är, att den underlydande icke brister i lydnad mot förmannen, likaså angeläget är det ock, att förmannen icke öfverskrider sin rätt, icke med sin embetsmyndighet intränger inom den underlydandes enskilda rättsförhå!landen, och aldraminst stämplar bans lagliga handlingar till brott, upphäfver sig till domare deröfver i annan ordning än lag stadgar, åstadkommer opinionsyttringar bland underordnade i strid med lag, begagnar det inflytande, han såsom förman eger, att aftvinga dem yttranden, begränsade af hans godtycke, samt beröfvar den underlydande medel att värja sig mot obehöriga och ärekränkande angrepp och på annat sätt dylika främjar och understödjer: Jag anhåller således om kallelse och stämning å herr öfversten och riddaren P. C. Heyl, att ansvara för det han, missbrukande sin embetsmyndighet, ställt mina handlingar under en domstol, som lagen icke godkänner; att han dervid på obehörigt sätt inverkat på mina förmän och kamrater samt förmått mina yngre kamrater till öfverträdelse af deras förbindelser emot mig såsom deras förman; att han befallt mig att, personligen närvarande, underkasta mig en pröfning af mina handlingar, som skedde utom lagen och istrid dermed; att han likaledes befalit mig a:t afhöra enskilda skrifvelser, förnärmande min heder; och att han befallt officerarne att samlas för att vara vittne dertill, att samma förgripelse mot mig ytterligare, på herr öfverstens befallning, förnyades, dervid äfven jag, i följd af befallning, måste iakttaga inställelse; förbehållande jag mig att min rätt och talan i målet, efter förekommande omständigheter, bestyrka samt vidare utföra och bevaka. Ur min arrest i Götheborg den 10 November 1849. G. Zachrisson, kapten vid kongl. Götha artille:iregemente. Till höglofl. Kongl. Krigshofrätten! Sedan jag, som, i egenskap af kapiten, är anställd vid Kongl. Götha artilleri-regemente, efter kallelse af regementets chef, hr öfversten och riddaren P. C. Heyl, den 7 sistl. September infunnit mig å chefs-kansliet härstädes, uppläste bemälde hr öfverste, i närvaro af hr öfverstelöjtnanten Th. Clancey och hr löjtnanten C. O. S. Mörner för mig en till chefen för Kongl. Götha artilleri-regemente ställd skrifvelse, daterad Stockholm den 4 September 1849, och undertecknad af nedannämnde i Stockholm vistande officerare, tillhörande samma kongl. regemente, nemligen: majoren friherre F. J. Wrede, kaptenerne friherre C.U. Koskull, grefve U. W. Gyldenstolpe och ÅA. Coijet, löjtnanterne C. Staaf, D. G. Bildt och D. Odelstjerna samt underlöjtnanterne C. H. J. Torpadie, C. A. Caspersson, grefve C. E. Lewenhaupt, T. M. Cronstrand, P. C. J. Söderhjelm, C. von Ekensteen och C. H. J. Jochnick. Påföljande Måndag den 10 i nämnde månad, efter det jag, jemte de fleste af regementets bärvarande officerare, enligt ordres, tillstädeskommit å chefs kansliet, tillkännagaf hr öfverstelöjtnanten Clancey, att han bade den då frånvarande regementschefens ordies att för de församlade låta uppläsa ofvanberörde skrifvelse, som ock då, uppå hr öfverstelöjtnantens tillsägelse, upplästes af regem.-adjutanten, löjtp. Mörner. Då jag, oaktadt begäran hos chefsembetet, icke hittills erhållit del af merberörde skrifvelse, är jag icke i tillfälle att anföra ordalydelsen deraf; men erinrar mig dock tillräckligt innehållet, för att kunna angifva, att skrifvelsen hufvudsakligen innefattade, att de, som densamma undertecknat, med serdeles ledsnad och förtrytelse erfarit, det jag, med åsidosättande af hederns fordringar, låtit inför allmänheten framlägga tvenne samtal, som egt rum emellan mig och general von Arbin, och alt de, för att icke med tystnad anses gilla hvad deras känsla sade dem vara orätt, anhöllo, att regementschefer ville, såväl för mig sjelf som för öfrige officerarne af regementet förklara, att de undertecknade på det högsta ogillade mitt nämnde förfarande, såsom stri dande icke allenast mot all god militärisk anda, utan äfven mot det handlingssätt, som tillkommer hvarje man af heder. De herrar officerare, som undertecknat berörde skrifvelse och begärt, att densamma måtte meddelas mig och mina .härvarande kamrater, . . 2 . L -. . oo MM FE