Aftonbladet – 22 november 1849, sida 3

godkänd; och bankofullmäktige, som handlat i strid deremot, förklarades hafva missbrukat Rikets Ständers förtroende, eburu de följt de flesta revisorernas råd. Förf. är mycket obevandrad i de förhållanden, hvilka han likväl vill afmåla, om han, såsom det tyckes, tror att revolutionsplanen icke åsyftade något mera än att afsätta konungen och för tillfället rädda riket från Ryssarne. De som anlagt planen ville dessutom hafva en ny regeringsform, för att för framtiden bevara det från enväldets missbruk, och en härförare till tronföljare, hvilken skulle kunna, såsom vederborde, anföra svenska krigsmakten. Derföre fick hertigen af Södermanland icke titel af regent utan afriksföreståndare; och när han, efter Ständernas sammäånkomst lät genom hofkansleren skriftliga anmoda landtmarskalken att göra adeln och de öfriga stånden uppmärksamma på nödvändigheten at hastigt sluta den provisoriska styrelsen och utkora en konung, så svarade de: Nej, vi vilja först hafva en ny grundlag. Dervid ble? det ock, hvilket förf kunnat af Ridd. och Adelns protokoll för 4809 års riksdag utförligen inhemta. Alt upptaga alla oriktigheter i förf:s uppgifter skulle blifva alltför vidlyftigt. Anmärkaren vill blott anföra några exempel. Förf. säger, att ett semmanträde hölls den 8 Febr. 14809, hos d. v. kongl. sekreteraren Järta, i hvilket han skulle hafva tillstyrkt uppskof med konungens arrestering, intill dess flera biträden hunnit anskaffas. Någotsammanträde hölls icke då hos hr Järta, och hans tal till de revolutionsmän, som då voro samlade hos en annan, var af helt annat innehåll. Förf. uppgifver att general Adlercreutz då var i Stockholm. Nej, han hade ännu icke kommit di från den Finska i Norrbotten förlagda armteen Detta kan vara nog för denna gången. Slutligen har stilen i Tidsteflorna förefallit anmärkaren särdeles motbjudande. Ett sådant ämne hade fordrat allvar och enkelhet i framställningen samt ödmjukhet hos förf.. isynnerhet som hans fader var en af hufvudpersonerna. Deremot finner läsaren ömsom joller, ömsom ordprål, samt bemödande att med svassande talesätt göra effekt och fästa betraktarens uppmärksamhes mera på målaren än på målningen. Jacob Cederström. ———EEEETEEDENA