Aftonbladet – 21 november 1849, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. En korrespondent från Paris skrifver följande: Den 50 årsdagen af den 18 Brumaire (9 Nov.) hade gifvit en bestämdare form åt de löpande ryktena om en förestående statskupp. Man angaf redan tid och ställe samt medlen för utförandet. Partierna mätte sin styrka och räknade — icke sina talare, utan — sina generaler. Man ansåg generalerna Magnan och de Grammont icke vara obenägna att hjelpa presidenten till utförande af hans planer, hvaremot nationalförsamlingen ansågs kunna göra räkning på Cavaignac, Bedeau, Tartas och Leflo: På några medlemmars uppmaning skulle Dufaure till och med hafva uppmanat Dupin alt reqvirera 40,000 man samt gifva Cavaignac det uppdrag att i spetsen för denna styrka vaka öfver republikens säkerhet. Detta beslut skulle hafva blifvit fattadt af Dufaure efter ett ganska lifligt samtal med Bedeau och Cavaignac, och det är troligt nog att denna sakernas ställning varit en af de orsaker, som föranledt regeringen att offentliggöra sin förklaring i Monitören. Dessutom hade det legitimistiska partiet, ehuru visserligen med största försigtighet, hört sig om hos bergpartiets ledamöter, huruvida detta parti ämnade understödja presidenten i hans demokratiskt-kejserliga tendenser. Man tror att den sympati, som öfverste Charras förslag funnit hos högra sidan, skulle haft någon beräknad försoning till afsigt. Emellertid har den s. k. noten i Monitören åtminstone till skenet lugnat nationalförsamlingen, och detta onaturliga närmande mellan de tvenne antipoderna blifver öfverflödigt. För dem som icke desto mindre tro på en statskupp har den nästkommande 10 December, årsdagen af presidenien Bonapartes val, blifvit en ny märkelsedag, sedan den 18 Brumaire i lugn gått förbi. Emellertid har ofvannämnde not åstadkommit ett slags afbrott i partiernas rörelser, hvilka redan hade blifvit sammanblandade i anseende till den befarade statskuppen och den allmänna strid, som man ansåg blifva en följd deraf. Ogonblicket är derföre. gynnande att göra sig reda för deras ömsesidiga ställning och styrka. Det är de parlamentariska föreningarne, hvilka så att säga kasernera de armåkårer, som kämpa ander olika fanor på den stora politiska arenan. Af dessa föreningar finnes det för närvarande fem, utom ett stort antal prenumeranter, vilka icke följa någon bestämd fana. De äro: 1) Den s. k. statsrådsföreningen, h ilken är alrikare än de fyra andra tillsammans, men nom sig mycket söndrad; 2) Yttersta vensterns förening med E. Arago, srevy, Coralli åc. i spetsen; s . 3) Det verkliga Berget, som ännu håller sina ammankomster i den bekanta lokalen vid Rue le Hazard; . 4) En ny liten förening af Bonapartister ned Ney de la Moskowa i spetsen; 53) En ännu nyare förening med Bixio, Caaignac, V. Lefranc och de Lasteyrie i spetsen. Jenna förening, hos hvilken man ögonskenlien finner elementerna till en ny minister, ynes vilja uppträda såsom en regulerande kraft nellan högra sidan och yttersta venstern. Den nye polisprefekten Carliers proklamation ar icke gjort det bästa intryck. Nästan allaj idningarna tadla den utmanande tonen. Hvad