Aftonbladet – 21 november 1849, sida 1

FJ UH ACIIGT Ul LAM PVLISPITITRLUICHe Det skall för mig blifva en evig ära att hafva blifvit ansedd värdig att i dessa grannlaga ärenden understödja den stora och uppriktiga politik, som blifvit invigd genom statschefens handlingar och förklaringar. Jag kommer att af mina medborgare begära deras biträde och deras stöd, i det jag lofvar dem mitt nit och min energi. Fredlige män af alla klasser kunna i mig icke se annat än en vän; jag är, jag skall alltid vara, jag säger icke ovän, utan en modig och outtröttlig motståndare till fredsstörare, hufvudmän och redskap. Beskydd för religionen, arbetet, familjen, äganderätten, ja till och med för ångren. Vaksamhet och stränghet mot socialismen, immoraliteten, oordningen, förderfliga skrifter, partimännens förhärdelse. Ledamöter, nationalgarden, industriidkare, familjefäder, handlande, arbetare, hjelpen mig, hjelpen mig att uppfylla mitt kall. Det är goda medborgares pligt att underlätta lagarnes och myndighetens utöfvande. Den inre disciplinen inom familjerna och verkstäderna är den mäktigaste bundsförvandt för polisen; vår sak är den samma: J önsken en skyddande makt, vi önska en förnuftig frihet. Moderationen, stödd på styrkan, skall dämpa de onda passionerna, tviflen ej derpå! De värsta dagarne äro förbi, men man får derföre icke inslumra efter. den första framgången. Intet är gjordt, så länge något ännu finnes att göra för ordningen och säkerheten. Invånare i Paris, Det gäller nu en social förening mot socialismen ; detta är alla familjers, älla intressens sak. Låtom oss upplifva det enskilda förtreendet genom den allmänna säkerheten. Låtom oss gifva en framtid åt alla genom befästandet af våra troget vördade, men ock kraftigt tilllämpade institutioner. Mellan oss råder ömsesidig tillförsigt; vi hafva derföre rätt att räkna på hvarandra; räknen på mig. Paris d. 40 Nov. 1849. 0. Carlier. Polisprefekt.n Utdelningarne af nationalbelöningarne i anledning af den stora industriexpositionen skedde med stor högtidlighet den 11 Nov. i Palais de Justice, i närvaro af republikens president och vicepresident, nationalförsamlingens president, corps diplomatique, ministrarne och en mängd högre embetsmän. Der utdelades 52 dekorationer af hederslegionsorden, 182 medaljer i guld, 450 i silfver och 896 i brons. Louis Bonaparte begagnade tillfället atti ett tal vederlägga de rykten, som gått om en tillåmnad statskupp. Han skildrade den franska industriens verksamhet och tydliga framskridande, prisande den energi med hvilken den kunnat bevara sin öfverlägsenhet i trots af alla agitationer, förstörelser och omstörtningar. — Han uppmanade arbetarne att akta sig för de herskande villfarelserna och illusionerna, och icke låta sig vilseledas af rykten som utspridas för att underhålla förvirringen. Så vidt dessa rykten angingo honom förklarade republikens president dem för löjligt förtal. Såsom republikens förste embetsman hade han intet annat mål, än sina pligters uppfyllande och fäderneslandets lycka. Presidenten gick derpå speciellare in på e arbetande klassernas förhållande och talade om möjligheten af en sådan organisation, genom hvilken arbetaren kunde få, del utaf vinsten af sitt arbete. Han slutade med uppmaning till arbetarne att uppfylla sina pligter, liksom han sjelf förklarade sig vilja samvetsgrannt uppfylla sina. Presidentens oförbehållsamma framställningssätt upptogs med bifall och högtidligheten slutades med ett Vive la Republiqne! ÖSTERRIKE. En i flera hänseenden ganska märklig polemik har uppstått mellan det österrikiska bladet Lloyd och den ministeriella preussiska Berlinertidningen Deutsche Reform. Det förstnämnde bladet hade framställt några betraktelser öfver den preussiska förbundsstatens ställning, som ej smakat väl på vederbörlig ort, hvarför Deutsche Reformp skickades fram med snubbor åt Lloyd. Bland annat larmades mycket deröfver att det österrikiska bladet kallat den tillämnade riksdagen i Erfurt cen farcen. Lloyd har härpå lemnat följande märkvärdiga svar: Det är sant att vi ör ögonblicket ej hafva någon folkrepresentation i Österrike, och det ir lika sant att man i Preussen har en belräglig folkrepresentation; men vi bafva utsigt till.en ärlig representation af folket i vår nästa kammare, medan Preussen blott bar utsigt ill en lika så oärlig, ja, ännu oärligare, än len nuvarande, mot hvilken de väljandes maoritet har nedlagt Kögtidlig protest. Detta kan kallas en frimodig opinionsyttring i ett ministerielt blad; det skall emedlertid blifva intressant att se huru den der af Lloyd omtalade utsigten för Österkrike att få ig en ärlig folkrepresentationc kommer att reaisera sig, eller om härvid kan komma att tillimpas det gamla ordspråket: enhvar skryter ned sin vattvälling. Welden. fortfar att såsom guvernör i Wien rålla pressen och bokhandeln under sin diktaoriska fuktel. För någon tid sedan utkom i Wiens bokbandel ett arbete af den bekante leputeraden Franz Schuselka kalladt )Deutsche abrten (tyska resor), Efterfrågan var oerörd, men guvernören lät genast göra beslag å hela upplagan och strängeligen tillsäga bokandianderna Jasper, Häögel och Mans att icke idare befatta sig med försäljningen af detta rbete. Men denna åtgärd hade motsatt effekt ned den åsyftade; oattadt polisens vaksamhet Nlurendrejades det förbjudna arbetet och sprides till tusendtal.; När pappa Welden, såsom uvernören på spe kallas, kom under fund med in missräkning, tog han sin tillflykt till ett nnat genialiskt påfund. En kungörelse utfärades den 10 dennes, hvaruti en helt annan on ansiås rörande det förut så riksförderfligt nsedda arbetet af Schuselka. Det förklaras nu