Aftonbladet – 20 november 1849, sida 2

Man vill således förebrå mig), yttrade bland annat den högst pratsamme Gråegoire, vatt jag gifvit mina barn uppfostran! Jag hade således bort göra arbetare af dem!? (Tecken till lifligt missnöje på de anklagades bänkar och bland åhörarne.) De hafva nu en uppfostran såsom ingen bland er fått. Då han yttrade dessa sistanförde ord, vände ban sig till de anklagade med ett uttryck, som endast väckte åtlöje bland åhörarne. — Vidare berättade han, huru han rest såsom diplomatisk agent (!) åt Lamartine, samt i klubbarne, af hvilka han i en varit president, städse sökt förlama det inflytande, som samhälets fiender ägde. Slutligen hade han dock såsom klubbledamot råkat i misstanka hos Lamartine sjelf, så att det ofta hette: Gregoire är nu också god nog att slå ihjäl! — Derefter afträdde det mysteriösa vittnet för denna gång från de politiska rättegångarnes scen. Den 28 Oktober, söndag, hölls ingen session. Den 29 Oktober öppnades sessionen omkring kl. 11 f. m. Vittnesförhören fortsattes. -Man talade i öfrigt om en upptäckt komplott, hvars syfte skul. : vara att midt under sjelfva sessionen bortföra de anklagade. Säkert är att auktoriteterna vidtogo nya försigtighetsåtgärder. Det berättades vidare att Jules Favre först skulle uppträda bland försvararne och utveckla frågan om konstitutionens kränkning. Härpå skulle Cremieux bevisa manifestationens laglighet och Michel (de Bourges) om så behöfdes replikera samt i allmänhet ådagalägga Montagnardernas rättighet att församla sig å Conservatoire des Arts et Måtiers. Den 30 Oktober intygade vittnen att öfverste Forestier bedt folket nedrifva barrikaderna, hvilket ock skett på ett ställe der han gått fram. Ett annat vittne vederlade den uppgiften att Ledru-Rollin vid det 62:a regementets ankomst till Conservatoire hoppat ut genom fönstret; han hade tvärtom gått ut genom trädgårdsporten, i likhet med hvad öfverste Guinard förr hade berättat. Den 31 Oktober slutades afgifvandet af de fällande. vittnesmålen och de friarde begynte. De vittnesmål som denna deg afgåfvos voro långt ifrån gynsamma för anklagelsen. De voro i synnerhet till fördel för de anklagade Suchet och Forestier. De vittnen, som den 2 Nov. fingo företräde, voro ännu fördelaktigare för de anklagade. Den 4, 3 och 4 Nov. höllos inga sessioner. v Den 5 Nov. framkom åter vittnet Erneste Grågoire, hvilkens påstående, att tvenne kaptener af nationalgardet, enligt hvad de sjelfve för honom berättat, den 43 Juni å Conservatoire des Arts et Me tiers sett en skrifven lista på diktatorer, blifvit af samma kaptener bestridt såsom osannt. Gregoire gjorde en hop undanflykter. men de begge motvitt nena vidhöllo dock sin uppgift. Under den öfriga delen af sessionen hördes en hop andra vittnen. Af det hela ser det ut såsom de lagliga uppmaningarne att åtskiljas den 43 Juni antingen blifvit alls icke gjorda, eller också icke biffvit behörigen tillkännagifna genom trumhvirflar. Vidare hade trupperna och nationalgardisterna på flera ställen först gifvit eld på folket. Man vill äfven hafva sett 60 å 80 till arbetare utklädde personer komma ut från polisprefekturen, ropande: Fort, fort, till Conservatoire des Arts et Metiers!, Under samma dags session förekom ett märkligt vittnesmål om general Changarnier; Monitören redogör på följande sätt häröfver: Hr Jules Favre: Tillåt mig fråga, hr president, om icke vittnet dagen förut haft något politiskt samtal med en af de generaler, som förde befälet den 13 Juni? N Vittnet (hr Farina, husägare, kapten vid nationalgardets artilleri): Jo, det är sannt. Hr presidenten: Hvad är det för ett samtal? Svar: Ett samtal med general Changarnier, hr president. Hr Jules Favre: Jag anhåller, hr president, att vittnet ville hafva godheten göra reda för detta samtal. Hr presidenten: Står det i något sammanhang med ifrågavarande mål? Hr Ju!es Favre: Ja, hr president, i väsentligt sar manhang. Vittnet (Farina): Den 44 Juni fick jag ett bref från general Changarnier, som bad mig komma til! sig så snart jag läst hans bref. Den 44 Juni var jag icke hemma, utan i nationalförsamlingen. Jag gick således icke dit den dagen; men den följandel dagen, 42 Juni kl. 2 å half 3 e. m., begaf jag mig åstad. Sedan generalen talat några minuter med mig om saker, som icke höra hit, yttrade han slutligen: Vet ni ingenting, kapten ? På min heder, general, om jag vet något af alltsammans, genmälte jag. Huru, ni vet ingenting? Hvad är det då för poliviskt ämne, som hela verlden talar om nu för iden ? Jag vet ingenting, general.n Nå men den romerska frågan då?, Hr general, svarsde jag, om ni vill att jag skall söga min tanka, så skall det icke blifva min allenast, utan hela veildens allmänna opinion. Nå väl, man tycker att regeringen aldrig hade bort afvika från konstitutioner. Generalen utbröt då med största öfverilning och raseri mot mig, yttrande: Jag gör en konst i hela konstitutionen! Lesseps är en galning! Och äfven ni, kapten Farina, vill tala om konstitutionen!, Och han återupprepade än en gång: Jag gör en konst i hela konstitutionen ! Han uppreste sig och tillade: J ären Parisiska spetsbofvar allesammans! Endast kejsaren har kunnat qväsa hela packet. Nå väl, jag — jag skall tända eld på eder stad.n Hr presidenten: Vittne, detta hör ej till saken. Villnet (Farina): Ni har låtit mig gå ed på att säga sanningen; jag har sagt den. Hr presidenten: Ni hade bort kunna sjelf inse, om detta samtal hörde till ifrågavarande sak, och om det var lämpligt att komma fram dermed här. Vittnet (Farina): Ni har låtiv mig berätta hvad som stått i sammanhang med detta samtal; jag in gick i detaljerna. Den anklagade. Guinard: Hr president, detta samtal! hör väsentligen till saken, emedan hr Farina täcktes gifva mig del deraf den 49... Vitllnet (Farina): Det är sannt! Den anklagade Guirard: Jeg var i staben och jag förklarar att underrättelsen om nämnde samtal!