Aftonbladet – 20 november 1849, sida 2

(EVE estate eV . Högmålsprocessen i Versailles. (Forts. från J4 249). Den 23 Oktober var sessionen återigen ganska stormig. Ett vittne sade sig hafva yttra! den 13 Juni vid underrättelsen att folkrepresentanter befunno sig i Conservatoire des Arts et Måtiers: Det är inga folkrepresentanter. Deras plats är i nationalförsamlingen. De som begifvit sig till Conservatloire äro uslingar. Vid dessa ord reste sig de anklagade med största harm och frågade om det var tillåtet att förolämpa dem på anklagelsebänken. Presidenten svarar, att vittnet ej förolämpat dem, utan endast berättat hvad han sagt den 43 Juni; presidenten kunde således icke göra något härvid. Sessionen suspenderades. Men vid utgåendet ville en gensdarm fatta uti den anklagade Chipron. Den ne yttrade då med häftighet: Jag förbjuder er att röra mig. Officerarne och advokaterna blandade sig då i saken. Vid uppstående ordvexling yttrade Michel (de Bourges) till departemental-gensdarmeriets befälhafvare: Jag talar ej med eder, gensdarm! Gensdarmeriofficerarne blefvo naturligtvis högligen förbittrade öfver denna förolämpning, hvarefter ett gränslöst tumult uppstod. Då sessionen åter begyntes, fortsattes vittnesförhören. En kapten vid nationalgardet, som den 45 Juni med bajonetten intagit barrikaden vid Conservatoire, påstod pu såsom vittne, att de i Conservatoire församlade personer gjort gemensam sak med dem som skjutit på nationalgardet. En af de anklagade utropade härvid med häftighet, att vittnet ljög. Den anklagade, folkrepresentanten Daniel Lamazigre, anmodades att återtaga dessa ord, och dömdes då han vägrade detta till 3 månaders fängelse och 460 fr. böter för att hafva ofredat vittne. Den 24 Oktober aflades vittnesförhören med mera lugn än förut. Fråga var om händelserna vid Coaservatoire des Arts et Måtiers. Det vigtigaste som föreföll var att öfverste Alphonse af 62:a linieregimentet yttrade sig med mycken aktning om de representanter som voro inom Conservatoire, isynnerbet om L-dru Rollin, hvilken han gaf det vittnesbörd att han ingen gång förlorat sitt lugn och sin värdighet. Vittnet beklagade endast att Ledru-Rollin jemte hans kamrater, hvilka han qvarlemnat på stället, under hans frånvaro dragit sig undan genom gatan S:t Martin, i tanka att de betraktades såsom fångar. Den 25 Oktober föreföll än mindre något af vigt, utom att man då slutade vittnesförhören om de allmänna händelserna den 43 Juni. Derefter skulle de vittnen höras, som hade något att säga mot hvarje anklagad särskildt. Den 26 Oktober var geranten för det radikale badet ;Tritune des Peuples, instämd för den höga nationaldomstolen derföre att han i elak afsigt gifvit on falsk framställning om hvad som tilldragit sig under processen. Osktadt ett vältaligt försvar af Michel (de Bourges) dömdes han till en månads fängelse och 4660 fr. böter. Den 27 Oktober fortsattes de speciella vittnesförhören västan utan afbrott. Ett vittne, Ernest Gregoire, hade råkat i misstanka att hafva förledt en af de nu anklagade fo!krepresentanterna att den 43 Juni begifva sig till montagnardernas sammankomst. Han konfronterades nu med en annan representant, som skulle hafva varit närvarande vid tillfället. Men denne kunde icke påminna sig Gregoire och sålunda fick man ingen upplysning om ett vigtigt fakturn, som kunde hafva spridt ljus öfver nämnde besynnerliga man, som är allt, synes öfverallt och vittnar i alla politiska rättegångar. Dock förekommo intressanta belysningar öfver åtskilliga af Grågoires lefnadsomständigheter. En af advokaterna framställde för honom de meddelanden, som belgiska blad innehållit om hans person. Enligt dessa uppgifter skulle han år 4834 hafva trädt i belgisk tjenst, anstiftat en sammansvärjning till förmån för priasen af Oranien; han skulle ock verkligen hafva försökt att föra hela sitt regimente öfver till bolländarne, men blef derför häktad i Gert, och dömd till döden, men derefter benåded, emeden hela den holländska kriminallagen genom revolutionen mistat gällande kraft. Gregoire medgaf i hufvudsaken allt detta, äfvensom ett han af Nederländernas konung erhållit ekkronans orden och en årlig pension af 4200 fr. till a barns uppfostraun.