Aftonbladet – 20 november 1849, sida 2

Hand inbördes krig, och ur denna synpunkt beraktas som den gröfsta missgerning? Frankrike har länge hyst tycke för krig, derföre Itt franska folket låtit för mycket hänföra sig genom ingifvelserna af en krigisk aristokrati, som beerrskat det. Nu åter inseende sina sanna fördelar, ch herrskare sjelf inom sina bygder, önskar detta olk att få njuta sin frihet — det högsta goda, från vilket — när folken äro värdiga detsamma — allt annat godt härflyter. Frankrike fordrar att se fleralet af sina invånare befriade från deras närvarande idanden; ty det medgifver nu omotsagdåt, att detär lertalets välstånd, som utgör tecknet till en natious verkliga storhet. Till närmandet af detta välsignelserika mål är det som de ofantliga tillgårgar böra begacnas, hvilka hittills blifvit bortslösade på öfverdrifna rustningar, och som icke tjena till annat än att framkalla öfverdrifna rustningar i andra länder. Att inskränka samhällenas krigsrustningar till hvad som erfordras för sjelfförsvaret: — att genom alla möjliga medel befrämja folkens inbördes bekantskap med hvarandra och sammansmältningen af deras ömsesidiga fördelar: — och särskildt att arbeta i denna syftning med afseende på England och Frankrike: — sådant är den allmänna fredskongressens mål — och samma mål måste vara hvarje statsmans, som åsyftar folkens sanna väl och sambällenas verkliga förkofran. Till slut önskar jag att få försäkra församlingen, att dessa grundsatser äro inskrifna i mitt hjerta, och att jag skall med nit och ihärdighet sträfva allt hvad jag förmår, för att skaffa dem seger. Det är hos mig en djupt rotfästad öfvertygelse. att verldsfreden de bildade folkens frihet, och förbättringen af de talrikaste samhällsafdelningarnes belägenhet, bero i närvarande ögonblick på det goda förståndet emel: lan England och Frankrike. Michel Chevalier. (Forts.)