Aftonbladet – 19 november 1849, sida 2

dessa enstafviga ord, som äro de mäns bjelpkällor, hvilka äro upprörda af sin ställning och öfvergilna af sitt förnuft. Tadolina drog sin hand, som Viani hade fattat, tillbaka och sade: Tror ni på drömmar, markis?, Jag tror på den, som jag i detta ögonblick har, svarade Viani, sjelf förvånad öfver sin fyndighet. Elake!... Jag har drömt att min man lidit skeppsbrott vid Palermo, och att han från hafsbotten skref till mig ett kärleksbref, för första gången i sitt lif; ett bref, som bad mig resa till honom för att bo i ett på hafsbottnen beläget palats af snäckor, som han hade köpt af nymfen Calypso ... I sanning, drömmarne äro allt för bisarran. Op, sade markisen i det han antog en lättsinnig min, kära markisinna dIsola Bella, drömmarne äro ibland förnuftigare än vi... Det betyder enkestånd.n Åh, käre markis, enkeståndet är ett stånd såsom ett annat; jag är färdig att inträda deri, man utsätter sig för denna olycka då man gifter sig... jag tillstår likväl för er, att detär grymt att förlora sin man genom ett skeppsbrott. Men, kära markisinna, det ena dödssättet är så bra som det andra, tyckes mig.n O, nej, om jag förlorade Isola Bella på detta sätt, skulle jag aldrig mer våga betrakta hafvet; jag skulle föreställa mig, att hvarje våg tillförde mig ett stycke af min man. Hvilken löjlig id, min sköna markisinnal Ej så löjlig, kära markis. Då man är nog olycklig att vara enka, tycker man mycket mer om att ens man hvilar i fred i en god graf, väl förseglad, med en grafskrift, som förkunnar hans dygder., Er dröm, sköna markisinna, har gifvit er allt för mörka enkeideer, som ni omtalar med en förtjusande glädtighet., ,Käre markis, denna dröm har kommit mig att drömman Er lilla Isola Bella har emedlertid aldrig synts mig som en omedgörlig man, min gudomliga markisinna.