Aftonbladet – 19 november 1849, sida 2

e tidning, som först hade infört underrättelsen om kräftkuren, påstår, att flere af Stockholms utmärktaste läkare varit af en bland prosten C:s närmaste anförvandter tillfrågade om råd! men utan hopp. De-nyssnämnda doktorerna uppgifva för öfrigt, att arsenik utgör en hufvudbeståndsdel i det Carlssonska medlet. Sakens intresse gör den önskan icke obillig, att br prosten Cavallius sjelf ville afgifva en fullständig upplysning i ämnet; ty om stadsfogden Carlsson verkligen äger ett botemedel mot kräftan, hvilket de två läkarne erkänt derigenom att de sjelfve benämnt åkomman hudkräfta, så vore det till många lidandes hugsva!else och frälsning icke ur vägen, att detta medel icke ginge förloradt med nuvarande innehafvaren, om det ock skulle kosta en pen-! ningeuppoffring att erhålla hans recept dertill. — NY KALLVATTENKUR-ANSTALT. Uti Westmanlands läns tidning inbjuder provincialläkaren doktor Aurell till anläggande af en kallvattenkuranstalt på aktier vid Kungsöhr, som han beräknat till 25000 rdr bko. Det är doktor Aurell som förut anlagt vattenkuranstalten vid Bie i Södermanland. Manufaktursmide med en blandning af stenkol och sågspån till bränsle. U:i Nerikes Allehanda förekommer uppgift om nedanstående rön om ett sätt att tillgodogöra sågspån såsom bränsle, hvilket berättas vara resultatet af talrika experimenter af numera sflidne brukspa-j tronen Pamp i Norrköping. Då vi ej kunne erinra oss förut hafva sett detta rön uppgifvet i tryck, så torde det förtjena anföras. Om det bekräftar sig, så bör en stor fördel dermed vara vunnen åt Götheborgstrakten, dit stentolsfrakten från England är mycket billig och der outtömliga tillgångar af såg spån kunna fås från det närbelögna Lilla Edets såg verk. Artikeln lyder sålunda: S:enkolen uppblandas med 50 procent sågspån, hvarå pågjutes så mycket vatten, att massan alltid står under detsamma. Då smidningen begynnes, påsättes ungefär en kappe af massan, hvilkes man låter uppglödga, då tenarne derefier inläggas till uppvär mning, och påsättes sedan litet om sender, allt som bränslet förtäres, under pågjutning af vatten. Forman med så litet hål u:i, att lillfingret nätt och jemnt icgår uti detsamma, inmuras så att hon ej ingår något i härden, utan sitter grad med väggen, ssmt afpassas så, att hon ej kommer att gifva allt för stupande bläster. En eld för hvarje hammare är bäst, hvarföre eldstaden bör vara på sidan i härden, eller så som uti en vanlig bandsmedshärd. 98 kappar stenkol motsvara fulit 42 tunnor trädkol. Afbränningen beräknas till en tredjedel mindre än trädkol : ene — I lördagens Aftonpost läses etlt par ord om rvapenöfningar och skjutgillen,, hvari författaren erinrar om och förordar de äldre förslag, som af åtskillige personer först blifvit framställde om vapenöfningar med ungdomen redan i skolorna. Förf. framställer häröfver följande ganska tänkvärda reflexioner: Hufvudtanken i dessa förslag är onekligen den enda rätta, — den, att hela den manliga befolkningen bör vara vand att föra vapen. Det är en tillräckligt känd sak, att en fiende sällan kan medföra så stora massor, att de svara emot hela befolkningarne, der dessa vilja och kunna taga till vapen. Ett sådant försvarssystem gör visserligen icke en disciplinerad större armå öfverflödig, men ger deråt en mångdubblad styrka. Nu vet man af erfarenheten, att till och med militären här, som annorstädes, i allmänhet skjuter temligen osäkert. Redan blott med uppmärksamheten fästad på denna omständighet, finner man skjutöfnivgar vara af ganska stor nytta; men de hafva särskilda fördelar med sig, hvilka lika väl förtjena afses. Om söndagsaft nerne på landet skälle tillbringas med denna sysselsättning, så komme deri att innefattas en vigtig uppfostran för ynglingarne; man kan ingenting vigtigare göra än att skaffa ett helt folk lekar af allvarsam och värdig syftning; det är öfverflödigt att tala om en sådan sysselsättnings nyttiga verkningar med att afhålla från sämre, men man må betänka, huru storartadt det verkar på sinnet, att sysselsätta sig med föremål, vilka, om de också utgöra en förlustelse, hafva ett allvarligt syfte. Kamratlig täflan, umgänget mellan alla å!drar (ty naturligtvis borde de äldre alltid deltaga), medvetandet af en förvärfvad skicklighet, själens och sinnenas uppöfvande, vore den närmaste vinningen för hvar och en deltagande. Ynglingens ambition borde också ledas derhän, att hvar och en af dem skulle vilja förse sig med ett godt gevär, och för sådant ändamål spara på penningar, hvilka eljest så lätt bortslarfvas. Så kunde man komma derhän, att hela befolkningen blefve småningom väl beväpnad och skicklig att handtera elt gevär på allvar — hvilket icke torde vara händelsen med någon af Europas armter. — För att erhålla goda gevär, för drägligt pris, har här man en möjlighet, som skulle medföra särskilda fördelar. Vi ha hört sägas, att i Norrland finnas landssmeder, som göra förträffliga lodbössor till ett otroligt lågt pris. De lära, utom stock och lås, kosta endast en rdr rgds för hvarje qvarter af pipans längd, och vara till hufvudsakligaste delen af tillverkningen, d. vV. s. sjelfva borrningen, alldeles förträffliga. Antag nu, att en gröfre kaliber och ett gröfre gods borde kosta dubbelt, så finge man likväl en god studsare-pipa för omkring tio rår rgds, och med mundering måähända för tjugu. Ökad afsättning skulle naturligtvis uppmuntra tillverkningen, der den nu drifves i smått. Summan 20 rdr kunde hvarje bonddräng hinna sammanspara till dess han vore tjugu år. På det sättet kurde man småningom hafva vunnit en nationalbeväpniug, hvilken onekligen skulle utgöra en ovärderlig fond för försvaret, och vid mångfalldiga tillfällen äfven enskildt bereda både nöje och nytta. —————— — Örebro Tidnings sednaste nummer innebåller en liten nätt examen med tidningen Synglaset, i anledning af dess förtjusning öfver elt uttryck i Barometern om fördelarne af BROTTEN men TR ANDENS EEE ESSER TEES