Aftonbladet – 19 november 1849, sida 2

— Bland landsortsnyheterna för dagen finner läsaren en uppgift på Wermlands provincialbanks ställning för förra qvartalet detta år. Denna tablå föranleder oss till några reflexioner, icke derföre att Wermlandsbanken företer någonting specielt och afvikande från hvad man finner i de andra bankernas redogörelser eller som precist är olika nu emot vanligheten, men snarare derföre, alt förhållandet är sig något nära likt i alla bankerna. Man finner nemligen af denna redovisning att banken hade utelöpande i kreditsedlar, då redovisningen gjordes, 1,137,385 rdr 32 sk. Den omedelbara penningetillgången för dessa skulders betäckande, hvilka alla äro ställda på anfordran, bestod endast i följande: riksmynt i sedlar samt guid och silfser . . rdr 219,500. Innestående på uppoch afskrifningsräkning. . . . . . . 77,S80. Upplånta medel . . .. -30,000. Summa rdr 347,380. Resten af tillgångarna bestod i andra privatbankers sedlar, grundfondshbypotheker, fastigheter och fordringar. Kontanta tillgångarne för att möta en möjlig påkänning äro således ej mera än jemnt en tredjedel af de utelöpande sedlarna. Och tager man vidåre undan de upplånta och depositionsmed!en, som vid ett sådant tillfälle säkert skulle ultagas, så utgör den bestämda mynt tillgången icke en femtedel af sedelbeloppet. Detta är godt och väl samt bär sig förträffligt så länge det går, men så är förhållandet med alla affärer. Antag deremot blott att en pri vatbank skulle nödgas stoppa af någon oförlutsedd händelse. Närmaste följden är då at: inga privatbankssedlar mera godvilligt tagas i alimänna rörelsen och derefter följer hvad engelsmännen kalla en run eller stormlöpning på hvarje privatbank. Tredje steget blir då iroligen alt de åtminstone ögonblickligt få stoppa allesamman, ty det är ganska antagligt, att mer än tredjedelen af utelöpande sede!massan kan presenteras inom 2 å 3 veckor. En slut lig förlust för sedelinnehafvarne kan icke vara att frukta, sedan paniken hunnit sätta sig, emedan grundfonden bör lemna full säkerhet, raen hvilken förskräcklig villervalla och huru många kullbytteringar skulle ej hinna uppstå redan om blott utredning behöfde komma i fråga ? Man säger naturligtvis att sådant icke kan hända. Det är väl möjligt, men sådana saker har man likväl sett en gång förr. Ingen har någonsin dragit i tvifvel, att ju Rikets Ständers bank har tillräckliga tillgångar och vida större lätthet än privatbankerna att möta en kris om en sådan påkommer; men likväl har man ansett förhållandet mellan bankens klingande valuta och dess sedelstock böra vara såsom 5 till 8, just för att förekomma sjelfva möjligheten af en kris, emedan en sådan redan i och för sig sjelf utgör en stor kalamitet, utan afseende på slutliga betalningsförmågan. I staden New-York i Förenta Staterna, der man baft tillfälle att bränna sig på erfarenheten om de första privatbankerna, få de enskilda bankerna, som det för öfrigt der står fritt för hvem som helst att upprätta, nu icke gifva ut flere sedlar än som motsvaras af statspapper inlemnade i Regeringens vård och emot hvilka ett motsvarande belopp blanketter utlemnas å serskilda valörer, hvarigenom Regeringen alltid har i sin hand att i samina ögonblick som en sådan bank skulie stoppa, göra den åter flott genom försäljning af en del af de deponerade statspapperen, samt för beloppet inlösa kreditsed!arna, hvarföre också alla enskilda banker i New-York anses absolut säkra; och i staten Rhode Island, som kanske har det bästa privatbanksystem i verlden, grundas hela rörelsen på insatta kontanter, det mesta i små aktier, samt för öfrigt på uppoch utlåning. Det kan måhända icke vara alldeles ur vägen att emellanåt påminna om dessa förbållanden och om nödvändigheten att genom några belsosamma restriktioner, när sådana kunna ske, söka förekomma att icke en del af det goda, som privatbankerna onekligen uträttat för landets rörelse och jordbrukets upphjelpande må kunna gå förloradt under någon framtida olycklig period, då det i alla fall lärer allmänt nog få medgilvas att vårt lands ekonomiska belägenhet, om äfven utsigterna för närvarande äro någorlunda tillfredsställande i jemförelse med flere föregående perioders, likväl icke tål vid några svåra stölar. — Kur mot kräfta. Tvenne läkare i Wexiö, doktorerne Selldn och Billengren, hafva, i anledning af den i tidningarna införda berättelse om en af stadsfogden Carlsson derstädes verkställd kur mot kräftan å prosten Cavallius, hvilken sades hafva blifvit förut af läkare öfvergifven, offentliggjort såsom upplysning den anmärkningen att de, som varit tillfrågade öfver. ifrågavarande sjukdomsfall, ej någonsin förklarat åkomman obotlig, men den ene hade ansett den böra opereras med knif, den andre tillstyrkt användande af frätmedel. Patienten bade då likväl heldre tagit sin tillflykt till Carlsson, som botat honom, men, såsom det säges, med förlust af den ena ala nasi, som