Aftonbladet – 15 november 1849, sida 3

synnerhet för det qvinnliga slägtet, utgör ett så an: genämt samtalsämne; men afund, förtal eler: falsk. het är likväl ej hemma här i provinsen, och då mar sannerligen måste vara antingen misantrop eller mät på lifvet för att ej trifvas och finna sig väl blanc de aktningsvärde vermlänningarne, så är det ej me än billigt att jag nu, då jag slutar dessa rader, sä ger dem för denna gången ett hjertligt farväl. RÄTTEGÅNGSOcH FOLISSAKER I dag föredrogs förre bruksinspektoren Mareli ansökan, att i sin tjenst få taga häktade förre kor: rektionisten Wickman. På tillfrågan hvarmed Ma: reliu3 för närvarande sysselsatte sig och soute: nerade af, svarade Marelius, att han hade bok: föring för tvenne borgare på Ladugårdslandet, a hvilken sysselsättning han hade sin rikliga bergning samt att han dessutom anmodades om så mycke skrifgöromål, att han icke ensam kunde medhinn: alltsammans, utan önskade att, såsom förut, till biträde få begagna Wickman. Härtill lemnade dock icke polismästaren bifall utan förklarade, att som Wickman vore en 3:nc gånger för stöld straffad person, och sålunda att anse såsom samhällsvådlig, kunde Ö. S. E. på det af Marelius erbjudna försvaret för Wickman icke fästa något afseende. Häremot anförde Marelius missnöje. hvarefter Wickmen, såsom försvarslös, dömdes till 4 års allmänt arbete. Utom Marelius, hade under förlidna veckan äfven 2:ne andra personer ingått med en ansökan till. Ö. S. E., att få uttega Wickman, samt använda honom såsom arbetare. Men sedan polismästaren uti den af majorskan M. (detsamma fruntimmer som den sednare tiden underhållit Wickman; till poliskammaren inlemnade räkning för Wickmans vivre, m. m. visat dem en post, uppgående till öfver 4100 rdr bko, utbeta!d till någon person som för denna summa under ett års tid lemnat W. försvar, samt uttryckte sin förundran öfver att man visade sig så angelägen att befordra tjufvarnes utsläppande, afstodo båda från sin begäran. Eger Handtverksoch Fabriksförening rätt alt efter eget skön öka afgiften för inträde som ledamot eller för erhållande af gesällsbref? Handtverksordningens 28:de paragraf föreskrifver att den som undfått rättighet att utöfya någon näring, för hvilken han, enligt 14 mom. 4, är underkastad borgerliga utskylder), bör derom hos vederbörande handtverkseiler fabriksförening göra anmälan och erlägge dervid till föreningens kassa två riksdaler. Samma kongl. förordnings 33 att lärling eller annan arbetare, som uppnått 148 års ålder oc Vunnit nöjaktig färdighet och kunskap i något handtverk eller annan handtering, samt derom företer betyg af sakkunnig och trovärdig person är berättigad, så vida han begått nattvarden och är välfrejdad, att af vederbörande fabrikseller handtverksförening förses med gesällbref, emot lösen af en riksdaler. Nu har likväl magistraten i Wisby under den 20 Oktober 4848 fastställt ett reglemente för Wisby stads fabriksoch handtverksförening, som tyckes strida mot syftet af handtverksordningen, hvilken velat i vidsträckt mån underlätta möjligheten att få utöfva ett näringsfång, och derföre fastställt så låga afgifter som ofvan nämnes. Detta reglemente bestämmer nemligen, att i fabriksoch bandtverksföreningen inträdande ledamot skall, utom de ofvannämnde två riksdalerna, erlägga tre riksdaler emedan han icke deltagit i kostnaden att organisera föreningen etc.(!) — och att för lärlings utskrifning till gesäll 4 rdr 46 sk. bko skall erläggas till föreningens kassa. En ledamot af föreningen, gördelmakaren J. Kullberg, fann sig häraf föranledd att hos landshöfdingeembetet öfver reglementet anföra besvär. Öfver dessa besvär fälldes utslag den 45 Augusti detta år så lydande: Sedan å fabriksoch handtverksföreningens vägnar dess ordförande fabrikören N. Holmberg uti häröfver afgifven förklaring, med förmälan att besväranden sjelf deltagit i de öfverklagade besluten, hvilka, af föreningen för mer än ett år sedan fattade, Dblifvit af magistraten medelst laga kraftvunnet beslut fastställde, och enligt bifogadt betyg af sedermera antagne medlemmar och gesäller med tillfredsställelse fterlefvats, samt att afgifterna med de beslutade tillskotten är att bereda fond till understöds meddeande åt åldrige och afsigkomne handtverkare och ;esäller samt derås enkor och barn, hvartill fabriksoch handtverksordningen, som i 3 art. 4 mom. öfverlemnar åt handtverksföreningen samfäldt eller genom fullmägtige, att för befrämjandet af handtverseriernas förkofran, besörja de för desse gemensamna angelägenheter, uti 7 art. 48 2 mom.,lemnar uttrycklig anvisning, yrkat, att då de öfverklagade vesluten längesedan vunnit laga kraft och äro grunlade på fabriksoch handtverksordningens föreskrifer, besvären måtte ogillas och besväranden åläggas örklaringskostnaden ersätta, samt magistraten uti less afgifne utlåtande, enär de öfverklagade besluten ör öfver ett år sedan fattats utan att besväranden som sjelf varit dervid tillstädes, då haft något att leremot erinra; samt reglementet är på fabriksoch handtyverksordningens föreskrifter grundadt, yrkat besvärens ogillande, så har besväranden i de afgifne våminnelserne med bifogande af betyger, af kammakaren Å. Lindegren derom att besväranden i allo bestridt förhöjningen af afgifterne till föreningens sassa och för gesällsbref, och vid justeringen af pro.okollet anfört reservation emot dess olagliga uppattning, samt af J. B..de Brun derom att vid förevingens sammanträde den 5 sist. Juli afgifterne af vurskapssökanden C. Lindegren erlades enligt hvad örordningen påbjuder och såsom lösen för gesällref fordrades endast en riksdaler åtta skillingar bko, ine i besvärsskriften gjorde påståenden förnyat; och Idenstund af företedt transsumt af det reglemente ör fabriksoch handtverksföreningen, hvilket magitraten den 23 Oktober förlidet år till efterlefoad astställt, inhemtas att samma reglemente blifvit den ) påföljande November för föreningen ordagrant uppist och såsom från sistnämnde dag gällande erkändt, itan att besväranden, som sjelf är ledamot af föreingen och i reglementets utarbetande deltagit, bevär deremot förr än den 7 sistlidne April hit inifvit, finner landshöfdingeembetet sig icke kunna de nförde besvären till pröfning upptaga, skolande beväranden vid utmätningstvång ersätta fabriksoch andtverksföreningen den densamma åbragte förklaingskostnad med fem riksdaler banko. Öfver detta utslag har nu hr Kullberg anfört bevär hos Kongl. Maj:t, deruti han yttrar: Efter min uppfattning handlar denna fråga om