Aftonbladet – 15 november 1849, sida 3

— — — — — Både såsom handtverkare och borgare här i staden och som fullmäktig vid härvarande handtverksförening trodde jag mig behörig att hos Konungens befallningshafvande söka bäfvande af den kraft och verkan, hvarmed fabriksoch handtverksföreningen tillämpat och tillämpar magistratens ifrågavarande reglemente. — — — os — — — Under åberopande af berörde mitt memoarial (det till Konungens befallningshafvande) får jag nu, näst anmärkning att jag aldrig biträdt de öfverklagade besluten, anföra, att fabriksoch handtverks örening, enligt förordningens 48 2 mom. endast eger af de medel, som, enligt denna författning, tili:aller fabriksoch handtverksförening, samla en ford, deraf föreningen eger bestrida nödiga utgifter samt lemna understöd för gamla afsigkomna idkare och gesäller samt aflidna idkares ooh gesällers fattiga ezkor och barn; att handtverksoch fabriksföreningen väl enligt 3:dje artikeln 29 8 4 mom. eger att, för befrämjandet af handtverkeriernas förkofren, besörja de för dessa gemensamma angelägenheter, men icke fått sig tillåtet vidtaga någon åtgärd, som med författningen står i strid; att i fråga om fon: till pensionsinrättning, jag väl sjelf önskat cch äfven föreslagit en sådan, men aldrig medgifvit, ej heller skall medgifva, att densamma tillkommer genem tvångslag, enär föreningen eljest måste anses fat:2 beslut, fabriksoch handtverksarbetare samt fram: -les i föreningen inträdande medlemmar ohördan hvarförutan tvängsafgifters åläggande, utöfver hvad författningen tillåter, skulle lägga obehörigt hinder i vägen för fattige arbetare och handtverkare att komma i åtnjutande af de rättigheter, som författningen medgifver, hvarigenom en ny skråförfattninz skulle uppkomma. — — — — — — — — Det kan verkligen vara betänkligt att tillerkänna handtverkseller fabriksförening rätt att så!unda efter behag bestämma den summa, som skall erläggas af en blifvande ledamot eller gesäll. Om afgiften sålunda i dag bestämmes till 3 rdr, så ser man intet hinder för att den en annan dag kan bestämmas till 30 och slutligen till 300 rdr, hvarigenom de närvarande mästarne hade gjort sin förening till ett nytt skrå, som utestängde alla, hyvilka icke hade tillfälle att med penningar köpa sig inträde. Då Kongl. Maj:ts utslag fallet skola vi söka att deraf erhålla del, för att underrätta läsarne om huru saken ses i högsta instansen.