Aftonbladet – 14 november 1849, sida 2

desse alla haft under de sista åren varit större, än under den föregående tiden, hvilket Folkets Röst ej nekat, så måste det i sin mån rättfärdiga Aftonbladets yttrinde. Hr Folkets Röst menar vidare, att af de ökade byggnadsföretagen och den sammanhopning af penningen, som desamma i dess tanka utvisa (vi hafva nyss sett, buru härmed förhåller sig), naturligen följer, att de egendomslöses antal mer och mer tilltager,. Detta ir svårt att kunna bestämma, vare sig att bejaka eller vederlägga, men nog faller det sig litet underligt, att de egendomslöses antal nödvändigt skall tilltaga i en stad just derföre, att flera egendomar der blifva uppförda, så vida meningen icke är, att alltid flere måste anses bo i ett hus än husegaren ensam, och alla dessa öfriga kallas egendomslösan, då vi icke hafve ett ord att säga deremot. Den stigande befolkningen beror,, säger F. R., blott nästan (sic!) på en ökad inflyttning paf arbetsfolk, och vittnar endast, att arpbetsförtjensten börjar tryta äfven i landsorpten, och att proletärerna derföre, här i landet likasom på kontinenten, strömma till de pstörre städerna. Det låter något, sade bonden, som trampade i klaveret; men skadar icke, att närmare titta på sammanhanget. En ökad inflyttning af arbetsfolk och en fortfarande tillökning af befolkningen har, vare sig i en stad eller landsort, hittills vanligen antagits såsom ett tecken till ökad rörelse på stället och i följd deraf ökad arbetsförtjenst och ökadt välstånd; deremot om rörelsen och välståndet aftaga i en stad, måste äfven folkmängden minskas. Folkets Röst kan kanske förklara det annorlunda. Men åtminstone kan en ökad inflyttning af arbetsfolk icke inträffa jemte minskad tillgång på arbetare, utan att arbetstillfällena måste ökat sig i ännu större proportion än arbetarnes antal. Om hr Frans Sjöberg icke skulle känna förhållandet härutinnan, så bedje vi att få hänvisa honom till mästare och fabrikanter inom åtskilliga yrken, såsom smeder, i hvilket yrke är stor efterfrågan efter användbara pers ner; vidare filare, metallarbetare af flera slag, gjutare, snickare, murare, timmermän m. m. Vi mena naturligtvis, hvad de sednare angår, under den egentliga arbetstiden. Vidare i flera väfnadsfakriker, äfven der fruntimmer sysselsättas med god förtjenst, och der skickliga arbetare likväl för närvarande äro så efterfrågade, att ett större antal skulle kunna få arbete inom få dagar, om de funnos. Uti alla nyssnämnda handtverk hafva arbetslönerna stigit något på de sednare åren, hvilket är ett tillfredsställande tecken. Men äfven i några andra yrken, hvilka för 12 å 15 år sedan tynade, såsom sadelmakeri och vagnmakeri, snörmakeri m. fl., har omsättningen på de sednare åren varit lifligare än förr. Det kunde utan tvifvel vara ännu bättre, om vi jemföra indusirien här med utlandets; men det är nu blott frågan om att tillse huru Folkets Röst, resonnerar. Antagandet att arbetsförtjensten börjar trytav äfven i landsorten är också ett misstag, så till vida, som det är allmänt kändt, att befolkningen på landet på långt när icke räcker till att sköta all upptagen jord såsom den kunde och borde skötas, än mindre att upptaga å nyo allt som kunde odlas. Att gifta arbetare på landet det oaktadt på många ställen hafva en knapp eller usel lifsbergning med sina familjer, kommer af de tvungna årsstädjorna och flyttningstidens utsättande sent på hösten. Vore ej dessa, så funnes intet skäl, hvarföre ej arbetslönerna här skulle vara lika höga som i Danmark och Norge. Detta oaktadt har likväl de frie arbetarnes aflöning stigit något på de sista två tre åren, i följd af den anda, som visat sig för förbättringar i åkerbruket, och detta uppenbarar sig äfven något genom en växande konsumtion af fabrikater i allmänhet. Allt detta lär ej kunna bestridas, åtminstone vänta vi på vederläggningen, och motsatsen har således nästan i allt ägt rum mot hvad Folkets Röst antager. Genom att närmare underrätta sig om de speciella förhållanderna skulle redaktören hafva undvikit att förhasta sig så som nu skett. Det är med ledsnad vi anmärka att denna ytlighet fortsättes af F. R. äfven i det följande. Han söker nemligen ett ytterligare bevis på den ökade nöden deruti, att bevillningar af rörelse och inkomst på de sista 10 åren nedgått omkring 60,000 rdr. Uti nästföregående JM deremot sades att bevillningen på ett år ökats medi mer än 100,000 rdr. Ettdera häraf måste vara oriktigt. Vi tro det för öfrigt vara ett misstag att det är bevillningen af rörelse och inkomst som minskats på de sista 10 åren; det är nemligen egentligen personalafgiften som minskats betydligt derigenom att denna afgift under och efter 1840 års riksdag successift blifvit nedsatt ifrån 44 sk. till 12 sk. för manspersoner och ifrån 22 sk. till 6 sk. för qvinnor. Men detta är en lindring i beskattningen, som hufvudsakligen kommit den arbetande klassen till godo, och hvaråt således Folkets Röst,, lika som hvar och en, borde fägna sig. Afskrifningarne för fattigdom hafva ökats från 24,560 rdr år 1843 till 44,594 rdr år 1848,. Detta utvisar onekligt hvad här ofvan sada han fattanda