Aftonbladet – 14 november 1849, sida 2

Ett enda ord från er mun, och försvararen skall vara funnen. O, min herre, sade grefvinnan sorgset, ,om jag hade att välja en försvarare skulle jag ej söka bonom utom detta hus, var försäkrad derom. Men ni är icke min man, min bror, min slägting, min landsman. Ert mod, herr grefve, er uppoffring skulle endast vara ett ämne till förtal och ej mäktigt att beskydda mig. Jag har kallat er hit för att aflägga vittnesbörd om sanningen, ej i morgon, ej vid någon annan bestämd tidpunkt, nära eller fjerran, men när omständigheterna tillåta det. Jag vill, det ni med ed skall kunna intyga att ni sett grefve Val di Noto smyga kring denna boning som en bandit; ty han är en roflysten man, han skall återkomma i natt, jag är säker derom. Om denne man ej har någon våldsam plan, något nattligt anfall i sigte, har han en ännu nedrigare afsigt. Han vill vanhedra mig på det afskyvärdaste sätt; han vill låta ana möten, då han nedkommer från Villa Braschi i soluppgången, och med ett hemligt, uppenbart, tyst, talande steg, såsom vissa föraktliga män, hämna sig. Om det fordras, herr grefve, skall ni en dag vara mitt vittne, att grefve Fabiano aldrig öfverträdt tröskeln till detta hus., De Mersanes räckte grefvinnan handen utan att säga ett ord. Ibland alla de gissningar som grefve de Mersanes haft då han uppsteg till Villa Braschi på Hortensias befallning, hade han förutsett allt, undantagandes den vändning detta nattliga, hemlighetsfulla möte tagit. Nå väl, ädla själar skola erfara, att framför alla förutsedda och oförutsedda händelser, deri inberäknad den som vore ljufvast för en ung passionerad mans hjerta, grefve Anatole likväl skulle föredragit detta kyska möte, detta vänskapliga förtroende, denna natt af from bekännelse. Derpå berättade han den sednaste dagens och sednsste aftonens händelser, för den unga damen, som hörde honom med halföppen mur och orörlig, som om denna berättelse rättfärdigat hennes farhågor eller hennes aningar aftonen förut.