Aftonbladet – 14 november 1849, sida 1

——— sade, draga omsorg för, så vida det på eder kan ankomma 1) att det hertigdömet Slesvig påtvungna fremmande herravälde och dess godtyckliga regering så snart som möjligt upphäfves, och att lag och rätt åter träder i maktens ställe samt i stället för den ofvanifrån framkallade anarki, hvilken om den fortfar, skulle medföra folkets demoralisation; 2) att stridsfrågan mellan oss och landets fiende icke på annat sätt blifver afgjord genom fred, än på basis af landsrättigheterna, för hvilka vi i Mars förra året gripit till vapen, och på basis af den författningsenligt tillkomna statsgrundlagen; 3) Att, så vida icke en sådan fred kan uppnås, kriget snarast möjligt åter börjas, och det allena af hertigdömena, som frivilligt lösa det stora gemensamma fäderneslandet från dess förbindelse att gifva dem kraftigt bistånd, om de ock med glädje skola mottaga hvarje frivilligt erbjuden tysk hjelp, såsom ett tecken på tysk allmän-anda. 4) Att det först och främst, för att blifva möjligt för oss att på egen hand börja kriget, så snart möjligt bekantgöres huruvida de i vår arme tjenande främmande officerare, undandragne all främmande inflytelse, allena bero af hertigdömenas rättmätiga högsta statsmakt. Presidenten Bargum svarade, att han naturligtvis icke kunde gifva svar i landsförsamlingens namn, men att hans uersonliga åsigt var, att han ville freden, om den var möjlig, kriget, om det så måste vara. Slutligen meddelades det svar, som grefve Reventlow afgifvit i ståthållareskapets namn på deputationens andraganden. Detta svars egentliga innehåll var: 1) Att ståtbållare-skapet med smärtsam känsla måst öfverlemna hertigdömet Slesvig till fremmande makt och ständigt bemödat sig att göra dess öde drägligt; men det hade då icke heller kunnat vänta sig, att vapenstilleståndskommissionen skulle bära sig så åt som den hittills gjort; 2) att statsyrundlagen anses äfven af ståthållarskapet såsom innehållet af landets rättigheter och friheter samt lönen för dess ansträngningar; dock måste man dervid icke glömma, att den tid, då den tillkom, var gynsammare för flera stådganden deri, än den närvarande; 3) att det dess värre var föga utsigt, att uppnå en god fred; och att kriget var äfven mycket vanskligt att föra; men att landet kunde förlita sig på, att om tillfället inträdde att kriget åter måste börja, ståthållareskapet skulle veta välja den mest passande tidpunkten dertill.n FRANKRIKE. Om den nya ministerens s. k. prograimm sä-! ger en tidning: Ingen tror på det nya kabinettets existens; less programm är förlägenhetens och halfheens uttryck, endast utmärkande sig genom sin nnehållslöshet och tydligen beräknadt på att örmildra budskapets första verkan på majorieten. Ingen tror att detta programm är sigvalen till någon ny politik. Den ostracism, varmed försumliga embetsmän hotas, är den nda specifika skillnaden mellan den nya miisterens tillkännagifna politik och den gamlas. På orleanisternas och legitimisternas ansigen kan man tydligen läsa den fiendtlighet, som ndast tillbakahålles genom slughet under afraktan af kabinettets handlingssätt. Dessa tven1e royalistiska partier äro framför allt angeägna att sammanhålla den gamla majoritetsoalitionen; ty om detta lyckas skall presidenen alltid förblifva i deras makt, såvidt han cke vill taga sin tillflykt till statskupper. Snligt konstitutionen måste presidenten utföra la kammarens beslut och har icke makt att ipplösa den. Kammarmajoriteten, i grunden djupt fiendtigt sinnad mot presidentspalatset, hycklar deröre försonlighet och vill dermed fånga det ya kabinettet. Den skall till en början endast oa sig med några bonmots om kabinettet, men cke göra något egentligt anfall mot detsamma, huru mycket än de fanatiska legitimisterne rka derpå. På franskt maner gör man sina rdlekar; man vet icke om man skall kalla en 31 Oktober: !a journee des incapables,, eller la journege des nullites,, eller la journte des surprisesn, eller la journe des impossiblesn, eller la journee des inconnusp, eller la journge du sårail. —— RER OST—EEREEEEOK—-——TF——X—-————R —-— AA TN TN i