Aftonbladet – 13 november 1849, sida 2

ionens t. I. ordiorande ICKC Diancatl sig I en UVISt, om ännu icke sträckt sig längre än till verkets kanererare, helst då den sistnämnde uppträdt med en vitterhet i ton ech ett begär att smäda och förtyda, om illa anstår hvem som helst och minst passar i n framställning, hvilken man på detta sätt förmodigen velat tillägga karakteren af en off handling. De oss förnärmande delarne af hr J kulle icke ensamt förmått oss svara hr : tt för vårt svar begära ett rum i denva tidning, lerest icke frågan derjemte haft en annan sida, hvilken för det allmänna ej är utan vig Den hänlelse, hvilken hr Jansson med så mycken säkerhet ch sjelfförnöjelse utmålat, bör tjena ii! on anledning att undersöka icke blott i hvad män vissa institutioner och stadganden vid Götha kanal böra i den allmänna trafikens intresse förändr utan ock huru dessa pinstitutioner och stadgander,, hvilkas ;helgd och rättsenlighet hr Jansson åkellar, blifva af kanalens tjenstemän förstådde och handhafde. Det ir möjligt, att vi äro de första, bland trfikerande på Götha kanal, som öppet klagat öfver codtycket hos kanalens tjenstemän, samt öfver l!ins:amheten och oginheten i deras åtgärder; men at: ::ivata yttringar af dylika klagomål ingalunda äro sällsporda i de hamnar, dit kanalfartyg anlända, fördrista vi oss att påstå. Och såvida den händelse, om hvilken vi blifvit tvungna att med hr Jan nlåta oss i skriftvexling, kan bidraga till und jande af dylika klagomål för framtiden, skola vi, säsom trafikerande, icke tro oss hafva köpt ett s it resultat alltför dyrt med det obehag och de föriuster, denna händelse oförskyldt oss ådragit. Innan vi öfvergå till denna del af frågan, torde det tillåtas oss att, emot br Janssons upprepade insinuationer, som skulle vi hafva varit medvetande af den försnillning af afgifter, som vidi avarande tillfälle var nära att inträffa, få sätta bestämdaste nekande. Vi förklara härmedelst offentligen, att vi hvarken skriftligen eller muntligen, direkte eller indirekte, föranledt den felaktiga angifningen af vigten å bomullsbal : sedan den skett, aldrig om angifningens erhållit någon kunskap, förr än vid skepparen Anderssons ankomst till Norrköping med galeasen Frithiof, en bolagsman händelsevis fick höra omtalas på härvarande tullkammare, att ning af den laddning bomullsbalar, samma fartyg rt, blifvit af några kanal jenstemän äskad på grund, att angifvelse ingått att vigten skulle v oriktigt uppgifven. Hr Jansson har deremot trott sig finna ett slående bevis på vår medvetenhet i förutsättningen, att vår kommissionär i Götheborg troligen insändt till oss kanalskepparens konnossemen:,som äfven innehöll den angifna vigten. Sannt är visserligen att detta konnossement kommit oss tillhanda innan skepparen Anderssons hitkomst, och det innehöll äfven en uppgift af vigten; men då Frithiofs last, 160 balar, endast utgjorde något öfver en åttondedel af hela den oss tillhöriga bomullsladdningen, 1201 balar, samt fartyget var betingadt för frakt efter bal, men ej efter vigt, hvadan skepparens ansvarighet var fästad vid antalet af balarno, ej vid deras vigt, hade vi lika litet någon anledning att serskildt kontrollera den i konnossementet uppgifna vigten å de 460 balarne, som detta ens lät sig göra vid den stora skiljaktigbet i vigt, som visar sig emellan olika bomullsbalar, med deras genom smuts och nötning vanligen oläsliga märken och numer, hvarförutom samma konnossement icke eller innehöll samma numer, som fakturan, utan blott upptog numerföljden 4 till 460 å de i fartyget befintliga 160 balar. Vi togo följaktligen af konnossementet endast den kännedom, som behöfdes för balarnes uppräknande och liqvid af frakten. Om vi haft nigon serskild anledning att öfverslå vigten å de 160 balarne, som voro inlastade i skeppare Anderssons fartyg, kunde det väl ha förefallit besynnerligt, aw de ej vägt mera än 47,854 T, som konnossementet utvisade; men då 4041 balar ännu väntades, hade vi i allt fall omöjligen kunnat deraf gissa oss till en oriktig uppgift, eftersom de ännu väntade lasterna kunnat genom större vigt jemna qvantiteten. Men nu företedde sig ej något behof att efterse vigten, utan endast antalet af balar; och vi erhöllo först genom underrättelsen på tullkammaren kunskap derom, att fråga uppstått, om de 460 balarnesi konnossementet uppgifna vigt var den rätta. Denna omIständighet nemligen att konnossementet redan innan skeppar Anderssons hitkomt var i våra händer, hvilken hr Jansson ensamt åberopat till stöd för sin förIsåtliga tillvitelse, lemnar således, för hvarje fördomsfri och sakkunnig domare, icke ens skenet af ett bel vis emot oss, såsom emottagare. Vi äro, lika litet som hvarje annan angifven, pligItige att bevisa vår skuldfrihet emot ett tillmäle, som l utom alla skäl göres oss; och Vi tro oss, såsom affärsmän, läga detgoda namn och rykte inom provinsen att vårt nej i hvad fall som helst och serskildt i ett som rörer oss sjelfve, är lika så godt som br Janssons ja; men då hr Jansson, som i Östgötha Correspondenten, hvilken först omnämnde denna sak, haft tillfälle att genmäla de af bemälde tidningsredaktion mot honom gjorda anmärkningar, icke skytt att i en så allmänt läst tidning, som Aftonbladet, hvars fleste läsare dock troligen äro i okunnighet om innehållet 1laf de i Östg. Corresp. influtne artiklarne, framträda rl med en otvetydig, eburu till halft förstucken tillvitltelse emot oss om medvetenhet eller medyerkan till Iden oriktiga vigtangifningen, så uppmana vi honom ,lhärmedelst att på vårt bolagskontor eller hos Notaa rius Publicus i Norrköping genomgå brefvexlingen elrörande ifrågavarande bomullsaflastning för att öfa lvertyga sig om vi gifvit någon föreskrift eller erI hållit någon kunskap om den lägre vigtangifningen li Götheborg eller ej; och om icke hela denna oreda först blef oss bekant, sedan skepparen Andersson rhitkommit. Begagnar hr Jansson sig icke af detta ilerbjudande att vinna full visshet i denna omständighet, sedan han förut, utan grund och skäl, framstått -med ofvannämnde tillvitelse; så äro vi befogade att nsäga om bonom, att andra motiver, än heder, san-Ining och öfvertygelse ledt honom till det kränkande alanfall emot oss, som han i den insända artikeln tilllåtit sig. al Hänförd af sin förbittring emot oss har hr Jansson i sin skrift inblandat en omständighet, som icke baft med frågan om kanalafgifterna det ringaste samnmanhang. Han har nemligen omtalat hurusom skepparne på kanalfartygen, sedan de genom upptäckten af försnillningen vunnit kännedom om att de frakh tat laster af vida högre vigt, än den de efter konn nossementerne skolat innehafva, hos vår: bolag väckt 4lanspråk på godtgörelse för öfverskottet, men att den blifvit dem vägrad; och hr Janssons ömtåliga känsla af lhar till och med förmått honom att till hela allnI mänhetens afgörande öfverlemna bedömandet af phenderligheten i detta förfarande,. Härpå svaras, att id några bland skepparne väl satte en sådan godtgörelse i fråga, men då de blifvit befraktade emot visst för ö-) bal, och ej efter vigt, vägrade vi detta anspråk, hvars ällorimlighet visade sig deraf att då dessa fartyg, hvilka r-)i medeltal höllo 37!. svåra läster hvardera, innehaIdjde full laddning af bomullsbalar, utgjorde dessas samg, manlagda vigt i medeltal för hvardera föga öfver d-200 skeppund, eller omkring 11 svåra läster, således rd långt under den vigt dessa fartyg efter lästetal bor a-Ide föra. Endast en enda bland skepparne vidhöl n-lockså ett dylikt yrkande och stämde bolaget till Norr elköpings rådhusrätt under påstående om en förhöj PPS Lean cocvarande emat den höore vigten, MET bo 3 R ch KK må -Ä