Aftonbladet – 10 november 1849, sida 3

13 BLANDADE ÄMNEN. Mordet i Bermondsey. I detta ryktbara brottmål, hvarom Aftonbladet meddelat utförliga berättelser, fälldes dom den 26 Oktober. Inför juryn, som samlades kl. 10 f. m., höll generaladvokaten ett försvarstal för George Frederick Manning, anklagad för delaktighet i mord å Patrick OConnor. Generaladvokaten sökte visa, att Mannings hustru ensam uppgjort planen till brottet och utfört det. Hustrun Maria Mannings advokat sökte deremot ådagalägga, att mordet måste hafva skett vid en tid, då hon var på ett annat ställe, än det hvarest mordet begicks. Dessa försvarstal voro så utförliga, att juryn ej fick afträda förr än kl. 6 e. m. för att öfverlägga om svaret på den af domstolen förelagda frågan: äro de anklagade skyldige till uppsåtligt mord, el!er icke? Efter tre fjerdedelstimmas förlopp inträdde juryn åter, och dess förman tillkännagaf att juryn enhälligt funnit de anklagade skyldige. När en rättsbetjent nu äskade tystnad, emedan domen skulle afkunnas, utbrast fru Manning, (som är schweiziska till börden), att hon hade blifvit på det grymmaste sätt behandlad i England. Hon var fremling och man hade ej låtit henne rättvisa vederfaras. Jag har njutit skydd, hvarken af juryn, domaren, min advokat, eller min man — fortfor hon. Jag kunde ha bevisat, om min advokat fått kalla vittnen, att jag för mina egna penningar köpt alla de aktier man funnit i min kappsäck. Jag var alldeles oskyldig i mordet å OConnor. Han var mycket beskedlig mot mig. Han var mer för mig, än min man. Han har varit min vän och broder alltsedan jag kom till detta land. Jag har känt honom i sju år, och han ville gifta sig med mig. -Hvarföre skulle jag då taga lifvet. af honom? Jag är qvinna, är ensam och måste strida mot käranden, mot advokatkåren och mot min egen mans uppgifter. Jag tycker mig ha blifvit behandlad ej som en kristen menniska, utan mer likt ett af skogens vilda djur. Jag önskar att jag finge tala på. mitt modersmål; då skulle jag säga mer. Jag hade godt om penningar i banken att köpa de der aktierna för, och det kunde jag ha ledt i bevis. Jag är alldeles oskyldig till brottet, och j (härvid vände hon sig till jurymännen) skolen hafva på ert samvete att j förklarat mig skyldig. Om jag hade velat taga lifvet af nåson menniska, hvarför skulle jag ej tagit min mans, som var min värsta fiende i verlden? Hvarför skulle jag mördat mr OConnor? Med honom kunde jag blifvit gift fjorton dagar efteråt om jag velat. Han var min bäste vän. Derför att min man i sin svartsjuka behagade döda mr OConnor, är jag ställd för denna domstol.n i Domaren började nu; tilltala fångårne i följande ordalag: Frederick George Manning och Maria Manning, .j ären öfverbevisade att; hafva gjort er skyldige till uppsåtligt :. mord — — Fru Manning utbrast: Jag har det icket, Direktören öfver fängelset, deri hon hållits förvarad, bad henne vara: tyst, men hon sade att hon icke ville det, ty hon hade blifvit skamligt behandlad, och de borde alla skämmas. Domaren fortsatte: I hafven begge blifvit förklarade skyldige af en mycket upplyst och samvetsgrann jury, efter den sorgfälligaste öfverläggning. JI hafven med största skicklighet försvarats af era sakförare, som framställt allt hvad deras erfarenhet och skarpsinne kunnat ingifva dem till er förmån; juryn. har sett sig af den förelagda bevisningen Nödsakad att förklara eder skyldiga; och jag tror icke att någon förståndig menniska kan betvifla, att detta utslag varit det enda, de med godt samvete kunnat fälla. För min del må jag säga, att om de hade