Aftonbladet – 10 november 1849, sida 2

ViIL. MÖTET. På markis Vianis befallning blef grefve Fabiano genast införd. Den unge sicilianske signoren satte en mask af morgonfrisk glädtighet på sitt af nattens lidelser vanställda ansigte, och fattade markisens hand. Ah, god dag, min kära markis! Det är just er jag kan tillegna dessa vackra rader ur XI:te sången : O sol che sani ogni vista turbata, Tu mi contenti si ....... g Jag har en förträfflig nyhet att berätta er, och jag har ej rådfrågat mitt ur. Jag har fått bref från Leipzig! Ah, min kära grefve!: sade markisen, tryckande Fabianos händer, det är aldrig för tidigt att emottaga en god nyhet. Manuskriptet har blifvit köpt... Af herr Octavien dOropega? Nej, af en lärd preussare. Men gör ingenting. Denne lärde är rvinerad; han har sagt, att han åter vill sälja det mot hundrade florentiners vinst, och han har lemnat sin adress i Berlin, Bern-Strasse, M 27. Herr dOropega reste: på ögonblicket till: Berlin och vi kunna anse saken såsom afgjord.-: Min käre Val di Noto, ni är en underbar man! Det är ganska vackert, ganska ärofullt, att vid er ålder hafva denna: ädla passion för vetenskapen och att öfvergifva ungt folkstoma nöjen.n O,. markis Vianil sade Fabiano, sorgligt skakande på hufvudet; jag har tidigt erfarit tomheten af verldens nöjen. Jag har en gubbes erfarenhet. Mittlif, som ni ser, är enkelt; det består af arbete och begrundande.: Klockan nio går jag till sängs, i dagbräckningen går jag ut och sitter bland bergen vid soluppgången. Hvilket präktigt skådespel! Medhvilken medlidsam blick jag ser de unga dårar gådförbi, hvilka smygande återkomma från något hemligt rendez-vous och sor förbarina denna sköna sol, den obevekliga upptäckaren afnattliga brott a (Forts, följer.)