Aftonbladet – 9 november 1849, sida 2

Ja, herr grefve, men jag tillstår att jag ej väntade ert besök hundrade famnar öfver hafsytan, emellan entall och en magnolia. Också antar jag icke detta såsom en visit; det är ett sammanträffande; vi ha kommit att botanisera i samma hörn af Apenninernan. Fru grefvinna, det är slumpen som fört mig hit ! Slumpen, herr grefve! sade den unga qvinnan leende. Slumpen!... Det är just som jag säger .. . Apenninerna hafva fyra hundra mils längd; slumpen har fört oss båda på samma timme, till samma ställe. Så är det Haf den godheten att höra mig, min fru, och kanhända skall ni ursäkta en djerfhet, som misshagar er, jag ser det. I tisdags satt jag vid solens uppgång, på Carignan; jag älskade att se dagen gry öfver denna afgrund af hus. Det finnes för mig en id fästad vid detta skådespel. På några stegs afstånd sof en tiggare Jag betraktade tiggaren och solen. En stråle föll midt på hans ögonlock och väckte honom såsom en kammartjenare väcker en stor seigneur på den utsatta timman. Den första sak som tggaren gjorde, var att begära en almosa; jag trodde mig böra vara frikostig emot en man, som hade Carignan till säng, till tak det strålande stjernehvalfvet och solen till kammarherre. Å sin sida trodde tiggaren, som utan tvifvel ämnade begilva sig på väg och utöfva sitt yrke; sig tvungen att stanna på några steg från mig och sjunga för mig en lång tacksägelse på detta italienska språk, som uppfunnits för musiken, almosan och kärleken. RA , I detta ögonblick kom en betjent i ett livrå, hvilket jag trodde mig igenkänna, från staden till bryggan. Han gick med hastiga steg. El ter att ha kastat en blick på de tvenne led. stängerna, närmade han sig tiggaren och sade Lill honom: N Vill du vinna en riksdaler? Jag tror väl! Två till och med... Hör. Du skall ej lemna bron., Det är läll. På slaget tion, sade betjenten dröjande på