Aftonbladet – 9 november 1849, sida 2

skapet och uppläste det i närvaro af en ovanligt talrik församling under den djupaste tystnad. Presidenten Bonapartes budskap är af följande lydelse: Hr President. Under de allvarsamma omständigheter i hvilka vi befinna oss, kan icke den endrägt, som bör råda mellan de olika statsmakterna, upprätthållas på annat sätt, än då de, besjälade af ömsesidigt förtroende, fritt och öppet uttala sig vid sidan af hvarandra. För att gifva ett exempel af denna uppriktighet vill jag för församlingen redogöra för de orsaker, som föranledt mig att ombyta minister och skilja mig ifrån män, hvilkas utmärkta förtjenster jag med nöje erkänner och hvilka jag egnat min vänskap och min tacksamhet. För att befästa republiken, som af anarkien hotas från så många sidor, för att befästa ordningen på ett verksammare sätt, än det hittills skett, för att i utlandet upprätthålla Frankrikes namn vid sin äras höjd, behöfvas män, hvilka, lifvade af patriotisk hängifvenhet, inse behofvet af enbet och fasthet i styrelsen (rörelse), behofvet af en bestämd politik; hvilka icke sätta makten i fara genom någon obeslutsamhet, hvilka göra lika mycket afseende på min egen ansvarighet som på sin, hvilka äro lika i ord och handling. (Sorl.) Under snart ett års tid har jag gifvit så många prof af sjelfförnekelse, att man icke kan behöfva misstaga sig om mina verkliga afsigter. Utan ovilja mot någon enda person, lika litet som mot något parti, har jag i styrelsen upptagit män af de mest olika åsigter (hviskningar), men utan. att erhålla de lyckliga resultater som jag väntat af detta försoningssystem. I stället för att åstadkomma en sammangjutning af nyanserna, har jag endast erhållit en neutralisation af styrkan; enhet i åsigter och afsigter har uteblilvit, försoningsandan tagen för svaghet. Knappast hade farorna från gatan försvunnit, förr än man såg de gamla partierna höja sin fana (rörelse), återuppväcka sina gamla strider och oroa landet genom att utså tvedrägt. Oroligt, emedan det icke ser någon styrelse, söker Frankrike midt i denna förvirring den utvaldes af den 10 December hand och vilja. Men denna vilja kan icke inses, om det icke finnes en fullkomlig gemensamhet i ideer, i åsigter, i öfvertygelse mellan presidenten och dess ministrar, och om icke nationalförsamlingen sjelf sluter sig till den nationella tanka, hvaraf valet till lagstiftande makt varit ett uttryck. Ett helt system har triumferat den 10 December, ty blotta namnet Napoleon innehåller i och för sig sjelf ett programm; det vill säga, i det inre: ordning, laglydning, religion, folkets väl; i afseende på utlandet: nationell värdighet. Det är denna politik, invigd genom mitt val, hvilken jag vill låta triumfera med nationalförsamlingens och folkets stöd. (Rörelse.) Jag vill visa mig värdig nationens förtroende genom att upprätthålla den konstitution, som jag besvurit; jag vill genom min vördnad för lagarna, min ståndaktighet och min fasthet, ingifva landet ett sådant förtroende, att affärerna repa sig och att man kan förtrösta på framtiden. En konstitutions bokstaf har utan tvifvel stort inflytande på landets öden; men det sätt hvarpå den efterlefves, utöfvar måhända än större inflytande derpå; maktens längre eller kortare varaktighet bidrager mäktigt till stadga och fasthet (sensation); men det är ock genom de ideer och principer, hvilka en regering kan göra gällande, som sambhället befästas! Y Låtom oss således upprätta vördnaden för lagarne utan att göra intrång i den sanna friheten. Lugnom oron genom att djerft kufva de onda passionerna och gifva en nyttig riktning åt alla ädla instinkter. Låtom oss stärka den religiösa principen utan att öflvergifva något af revolutionens eröfringar, och vi skola frälsa landet i trots af partier, af ärelystnadens ränker, ja till och med af de ofullkomligheter, som kunna vidlåda våra institutioner. (Rörelse.) Louis-Napolon Bonaparte.n I Times, finnas bref från Gibraltar, som bekräfta den redan förr meddelade underrättelsen om en konflikt mellan Frankrike och kejsaren af Marocco. Alla i Marocco boende fransmän hade från Tanger blifvit förde till Gibraltar, den franske generalkonsuln inberäknad. Den franska ångfregatten Dauphine, hade den 20 Okt. blifvit sänd från Tanger till TouIlon för att hemta den franska Medelhafseskadern till Tanger; så snart den ankom skulle man bombardera Tanger och Mogador. Orsaken hvarföre underhandlingarne blifvit afbrutne, är den, att kejsaren låtit halshugga en kurir, som förut stått i tjenst hos Frankrikes chargå daffaires. I andra punkter hade kejsaren redan visat sig beredvillig att gifva Frankrike upprättelse; men konsuln ville icke mottaga en sådan ofullständig upprättelse, utan befalide alla fransmän att lemna Maroccos område. STORBRITANNIEN. Lord Charles Fitzroy, som under många år i underhuset försvarat de Joniska öarnes invånare, har i en tidning låtit införa ett bref, innehållande det strängaste klander öfver förtre EE RESER IEEE — -—— VV VV