Aftonbladet – 9 november 1849, sida 2

farandet mot invånarne på Kephalonia. Mina bemödanden och önskningar för ett mera upplyst styrelsesystem för de Joniska öarne — säger han — hafva varit allvarliga och långa, såväl under det jag var bosatt på den ena af öarne, som medan jag varit ledamot af Storbritanniens lagstiftande makt. Jag torde derföre bli ansedd alltför partisk för dem när jag yttrar min harm öfver det barbariska och tyranniska förfarande, den nyligen utnämnde lordöfverkommissarien m:r Ward låtit dem röna. Kunna whigs gilla eller lord John Russell och Earl Grey godkänna ett sådant uppförande? — — Hvad tillräcklig förevändning, hvad rättighet hade m:r Ward, under de rådande förhållanderna, att med ens åsidosätta all lag och rätt och behandla hela befolkningen på Joniska öarne som vilda djur, derför att ett parti rabulister hade begått öfvervåld? Hvad giltig förevändning kunde man af dessa oroligheter på Kephalonia taga sig att förtrampa den tryckfrihet, landet nyss hade fått, sedan det redan 35 år stått under brittiskt skydd. — — Jag hoppades att ett sådant förfarande icke skulle gillats af den. nuvarande regeringen, att ett liberalt kabinett icke skulle vara så fullkomligt oförmöget att handla i enlighet med whigistiska grundsatser. Från Ostindien är underrättelse ankommen att, i det annars så lugna presidentskapet Madras, en fanatisk kast, benämnd Moplaher, som bade begått åtskilliga röfverier, kastade sig vid sin flykt undan polisen in i ett starkt befästadt tempel, hvarur de ej kunde fördrifvas. Då ditsändes en afdelning af 43:e regementet, under kapten Waite, för att skingra vem; men de infödda soldaterna flydde, lemnande efter sig eo fändrik Wise och några få man, som efter tappert motstånd alla blefvo nedhuggna. Moplaherne återvände derefter till sin befästade plats. Men deras triumf var kort; en utkommenderad afdelning af 94:e regementet nedgjorde 64 af dem och dref de öfriga på flykten. TYSKLAND. Från Berlin skrifves, att en österrikisk not ankommit, hvaruti klagas deröfver att Preussen, genom silt hårdnackade vidblifvande af förslaget om riksdagens sammankallande, afskär hvarje väg till försoning och gifver den besegrade demokratien ett vidt fält till nya operationer. Preussiska kabinettet skall hafva svarat härpå, att valen till riksdag skulle utskrifvas till den 20 dennes. Schlesische Zeitung uppgifver, att frågan om Posens förhållanden blifvit så afgjord, att nämnde storhertigdöme kommer att odeladt införlifvas i den tyska förbundsstaten; en demarkationslinea kommer icke ens att äga rum i administratift hänseende, hvaraf följer, att de trenne distrikten Posen och Bromberg behålla deras förra gränser; reorganisationen skall inskränkas till hvad som rör språket, efter befolkningens hehof. Kommunalmyndigheterna i Stullgart hafva beslutat afgifva en tacksägelseadress till de nu afgångna medlemmarne af Mars-ministeren. Ständerutskottet har den 29 Okt. beslutat att, genom adress till det kongl. geheimerådet, påyrka inkallandet af folkrepresentantkammaren till författningens reviderande. Den mest ansedda af de nya ministrarne är Schlayer. Ehuru i många hänseenden representant af den före Mars rådande skenkonstitutionalismen, något våldsam till lynnes och stundom temligen barsk, men derjemte alltför eftergifvande för påtryckningar uppifrån, är dock Schlayer 1 botten icke illiberal. Det liberala partiets ledare önskade till och med i Mars 1848 att han måtte qvarblifva på sin post och gagna med sina icke obetydliga talanger. Man har kallat hans minister den borgerliga,, emedan han och hans kolleger alls icke visat sig gynnsamt stämda för adeln och dess privilegier. De öfriga ministrarne framställas af tyska blad såsom mindre framstående kapaciteter. Straxt efter de blodiga uppträdena i Paderborn ankom presidenten Bodelschwing från Mäiänster och reqvirerade genast militärisk handräckning. Men då kyrassiererne ankommo förundrade de sig att finna staden fullkomligt lugn; de hade beredt sig på belägring och barrikadstrid. Storbertigen af Baden har den 27 Okt. utfärdat ett cirkulär, hvaruti belägringstillståndet förlänges ännu en månad. Ståndrätterna komma likväl icke att hädanefter befatta sig med redan föröfvade förbrytelser, utan blott med sådana som möjligen kunna komma att hädanefter begås. De förra hänvisas till ordentliga krigsrätter. Resultatet af ståndsrätternas verksamhet är 49 domar, 18 till döden, 20 till tukthus på 10 år, de öfriga till tukthus på kortare tid. ; ÖSTERRIKE. Kejsaren har förordnat att 2f de officerare som för ungerska fällttågets början voro anställda vid ungerska armeen, men sedan småningom återvändt till de kejserliga fanorna, de som inställt sig till den 26 Nov. förlidet år erhålla fullständig amnesti; de som inställt sig till slutet af Januari detta år komma att åter inträda i sin grad vid armåen, så vidt inga fakta ställa deras trohet och loyalit i tvifvel; nn KEENAN