Aftonbladet – 7 november 1849, sida 1

I gafs; och då vreden qväfde rörelsen blef haj låter Fabiano. Jag hoppas åtminstone, madamep, sade han natt ni ej öfverlemnar mig bunden till hände och fötter åt er markis Viani. Om jag begär de kärlek af er, skulle jag ej förundra mig öf ver ett afslag, men jag begär endast ädelmod.; Då Fabiano side detta, voro hans läppar så Ihoptryckta af en inre vrede, att orden tyckte: utgå ur bröstet, utan att passera munnen. Ni fruktar då mycket markis Viani, mir herre ?, Den sicilianska volkanen brast ut. Nej, Jag fruktar ej markis Viani, madame; jag frukiar Genuas mqvisition. Men tänk derå, madame, att om han har min hemlighet, bar jag er. . Min hemlighet, min herre, sade grefvinnan i det hon närmade sig Fabiano. Ja, madame, och s2 der den vigtiga sak som förde mig hit. Anklaga mig för Viani, säg honom att jag haft den djerfheten att älska er, på det han må jaga mig från Genua; och jag, Jag skall säga honom att ni underhåller en brouslig brefvexling i det upproriska Polen; att ni missbrukar den italienska gästfrihetens heliga lagar; att ni konspirerar här, som ni konspirerat med er brottsliga vän, grefvinnan Plater. I Guds namn, min herre, tala sakta eller tig, sade grefvinnan blek och darrande och med handen på Fabianos mun. Ja, madame, jag skall tala sakta, men ni skall höra mig. till slut. Jag skulle säga honom, markis Viani, att ert lekande koketteri endast är en mask på en amasons ansigte; att den mest komprometterade af edra upproriska generaler (jag behöfver ej säga er hans namn) är edra stämplingars hemlige agent och att hah i Paris underhåller edra dåraktiga förhoppningar; slutligen, att det i Warschau finns en varelse. . . Grefvinnan Hortensia störtade fram till Fabiano och tillslöt hans mun med sina båda händer, i det hon med återhållen röst sade: