Aftonbladet – 6 november 1849, sida 1

Napoleon Bonaparte talade om det olagliga i en deportation utan dom och ransakning. Han erinrade om den mildhet, som revolutionsmännen öfverallt visat efter februarirevolutionen, och utropade slutligen: Låten ej historien en gång säga: Revolutionsmännens mildhet har endast blifvit belönad genom reaktionsmännens barbari. (Lifligt bifall från berget.) Sedan lagstiftande församlingen, såsom förut blifvit angifvet, med 419 röster mot 183 ber slutat att icke taga Napoleon Bonapartes amnestimotion i öfvervägande, uppstod en längre debatt angående en af marinministern begärd kredit; under denna debatt påpekades åtskilliga grofva missbruk, som skulle hafva sin grund i marinens felaktiga organisation. Då debatten härom följande dagen fortsattes uppträdde Levasseur och besvärade sig deröfver, att den franska handelsflottan icke gynnades på något sätt; fråga var om en betydlig leverans, utan att nationalflaggan fick det minsta privilegium. Finansministern Passy förklarade sig i skattkammarens intresse emot dylika kostsamma privilegier. Det vore då bättre att rent ut votera ett par millioner, om man ändtligen ville på något sätt uppmuntra handelsflottan. Charles Dupin förklarade sig energiskt för åtminstone en noggrann undersökning om de uppmuntringar som den nationella handelsmarinen kunde behöfva, och yttrade, bland annat: Den tid skall komma, då vänskapen med England, som nu endast är det nödvändiga resultatet af eder svaghet, skall upphöra. Nerven i Frankrikes makt skall då blifva vår flotta, och det är derföre af det högsta politiska intresse att på allt möjligt sätt understödja och lyfta handelsmarinen, som är en skola och ett stöd för krigsflottan. Slutligen antogs den begärda krediten med 514 röster mot 74. Den 27 Okt. föreföll ingenting annat märkvärdigt inom lagstiftande församlingen, än att så få ledamöter voro närvarande vid sessionens början, att ordföranden såg sig nödsakad att uppropa dem för att se om antalet var tillräckligt för besluts fattande. Dagen förut hade man bland representanterna utdelat ett af 7 generaler undertecknadt förslag om stiftande af en permanent krigsrätt, bestående af 11 divisionsgeneraler af olika vapen, ett statsråd, 3 brigadgeneraler, en militärintendent och en öfverläkare. Enligt bref från Gibraltar af den 11 Okt., skall tvedrägten mellan Frankrike och Marocko alls icke vara bilagd, såsom förut blifvit uppgifvet, emedan kejsaren af Marocko ej gifvit den begärda upprättelsen. Tvärtom började det låta temligen krigiskt. Från Algier skrifves, att ett fälttåg den 7 Okt. börjat mot insurgenter inom oasen Zaatcha. Ännu den 13 hade man dock icke lyckats intaga en slags af naturen bildad fästning, som hårdnackadt försvarades af Araberna. Man hade att göra med en hög palmskog, och der nedanför en annan skog af oliv-, fikonoch andra träd, samt än ytterligare en tredje vegetationsterrass. Hela nejden var genomskuren och öfversådd af små kanaler, hus af obrändt tegel, hvilka se ut som jordhögar, trädgårdsmurar och otaliga andra hinder, så att man måste företaga en formlig belägring. Professor Kopp, chemie professor i Strasburg och representant för departementet Bas-Rhin, hvilken i följd af händelserna den 13 Juni hydde till Schweiz, har blifvit utnämnd till professor i fysiken vid akademien i Lausanne. National innehåller en lång skildring af alla de trakasserier, för hvilka öfverste Frapolli f. d. romerska republikens sändebud i Paris varit utsatt, till dess han ändtligen befriades och befalldes lemna Paris inom 24 timmar. Vid Belgiska gränsen blef han åter genom franska regeringens tillställning utsatt för nytt krångel och fick icke uppehålla sig i Brässel längre än 3 å 4 dagar. Enligt den sista bankberättelsen fanns metallisk valuta för 403,790,451 fr.; portföljen hade stigit 1,200,000 och utvisade en summa af 122,201,732, nemligen 44,543,705 för Paris och 77,658,027 för departementerna. Sedelemissionen steg till 438,949,825 fr. och hade ej undergått någon förändring, hvaremot det metalliska förrådet, såsom ofvan angilne summa utvisade, stigit 3!, millioner. ÖSTERRIKE. Enligt Lloyd hafva Ruthenerna ingifvit en petition till kejsaren hvaruti de framställa sina anspråk på att deras stam måtte blifva