Aftonbladet – 6 november 1849, sida 1

troende som fruktade han någon sorts mystifikation; men med ett leende fullt af förstånd och qvickhet sade Fabiano: Tag då, och gör som jag säger. Jag väntar dig framför teaterpelarne och skall väl belöna dig... Gål Tjenaren kände sig öfvervunnen af en stark frestelse; det stora guldstycket brände hans hand, det var så lätt att säga att han gifvit det åt presten och så lätt att behålla det. Emedlertid blef kommissionen troget uträttad. Antonini återkom till Fabiano vid CarloFelice och sade: Presten tackar er och Gud skall höra er bön; det är de ord man uppdragit mig att säga er. Se der, tio ccus för dig, sade Fabiano, det är ett löfte. Du förstår icke dylikt du... morgon skall du bära samma summa till cyrkan Carignan och du skall få samma beöning. Tala ej om detta för någon. I morson klockan tio skall du infinna dig på bron vid Carignan. Klockan tio, monsignore... men om min natmor qvarhåller mig... Det är tjenstetimNan ..M Du måste smyga dig bort., Men om man sätter efter mig... Så skall jag taga dig i min tjenst... Känner du mig? Jag tycker att jag sett ers herrlighet en sång i trappan... emedlertid är jag ej säker lerpå . . . Du har aldrig sett mig... jag har hitkomnit denna morgon från Milano... Hvad förjenar du hos din herre?x Femtio francesconi.n Jag skall gilva dig hundrade... Se der, vandpenningar, tag... Huru heter din herre ?, Jag tjenar som golfbonare i GCasa-Braschi, ch jag passar ibland upp på grefvinnan Iorensia .. M : En dam, gift med en grefve... byilken refve? En enka.n Rik ?,