Aftonbladet – 6 november 1849, sida 1

berakpas priset eliter det utrymme ce upplaga; — 0 ringar, och till och med i Skodborg, der eljest holsteinska partiet har anhängare, hafva en mängd landtmän underskrifvit adressen, midt i jembetsmännens åsyn. Man ser deraf, att det blott. varit den makt och det våld, som upprorets bandtlangare utöfvade, som hittills undanhållit jallt offentligt uttalande af landtfolkets tänkesätt. t oLandsförvaltningens medlemmar, grefve Eu lenburg och hr Tilliseh, hafva besökt såväl Apenrade som Haderslev, och emottogo å förra stället en adress af ofvannämnde innehåll, unIdertecknad af nära 200 medborgare derstädes. Då ordföranden yttrade, i anledning af underskrifternas beskaffenhet, att de väl icke voro, såsom det vid dylika tillfällen alltid af ett visst parti påstås, uteslutande af de mest bildade och intelligenta, men att alla klasser, med undantag af embetsmännen, hade deltagit i adressen, svarade grefve Eulenburg: M. H.! blott de ega den riktiga intelligensen, som visa lydnad för lagarne och respektera ordningen och lugnet, och det är för oss en sann glädje, att se så många af edra medborgare med sina namn understödja en förklaring i denna anda. Generallöjtnanten von Bälow har till eskaderchefen, kommendör Gorde, afgilvit en skrifvelse, hvaruti han tackar å egna och armeens vägnar flottans befäl och manskap för de tjenster och biträden de gjort landsarmeen, såväl vid Fredericia, som annorstädes vid flera andra tillfällen, 0. s. V. Såväl tyska som danska tidningar omtala den isvenske officeren, hvilka skall hafva gått in 1 bolsteinsk tjenst, och säga att han blifvit pla-; cerad på jägarkåren i Segeberg; men namnet uppgifves icke. Ibland de fynd af guldsaker från äldre tider, som ofta anträffas på danska öarne och hvarom nu :flera berättelser åter förekomma i de sednaste tidningarne, visa sig följande vara af särdeles värde: Det är ett stort kors af fint guld, inrättadt att deruti inlägga reliker, och hvarvid en guldring är fästad, hvari en präktigt flätad guldkedja fattar medelst två djurhufvuden. Arbetet tyckes utvisa, att smycket är omkring 800 år gammalt, och hvad som gör det märkvärdigt äro inskrifterna. På bhufvudsidan föreställes den korsfäste Christus, som trampar på en drake, och öfver skådas en välsignande hand, uträckt af himlen mellan sol och måne. Ofver Christi ena arm står ISACOL och under hans arm: OLAF CYNVnCE, hvilket sista ord betyder Konge. På andra sidan ses Maria mellan A och O, i hvilket sista korset är anbringadt, och öfver henne ses den helige Ande med utbredda vingar. Vid Marias högra sida är en medaljong ingraverad, hvari uti half figur föreställes ett helgon, hvars namn angifves af bokstäfverna SVNI, troligen den norska Sunifva ; vid venstra sidan är äfven en medaljong, med en liknande figur och med fyra bokstäfver, men hvilkas betydelse ännu ej kunnat förklaras. Hela smycket väger 2134 lod och värderas till omkring 500 rdr svenskt banko. . FRANKRIKE. Den 24 Oktober börjades diskussionen i nationalförsamlingen angående Napoleon Bonapartes förslag om upphäfvande af konstituerande församlingens deportationsdekret mot de juniinsurgenter, som aldrig blifvit dömda efter vanlig rättegång. Lagrange begärde diskussionens uppskjutande; till dess han hunnit trycka en skrift af insurgenterna öfver deras behandling. Han uppläste denna temligen långa skrift under stor uppmärksamhet från högra sidan. Bourzat (af berget) talade för motionen och utvecklade skillnaden mellan politiska och vanliga brott. Dufaure, inrikesministern, anmärkte att han måste ingå i utförligt svaromål på de beskyllningar, som den nyligen upplästa skriften innehöll. Diskussionen uppsköts derföre till följande dagen. Sessionen slöts kl. 34 på 6. Följande dagen, den 25 Okt., uppträdde inrikesministern Dufaure emot motionen, emedan, af de ursprungligen häktade 12,000 insurgenterna, endast något öfver 1000 ännu höllos fängslade. För dessa vore det ock mycket bättre, att de blefvo sysselsatta i Algerien, än att åter kasta dem på gatorna i Paris, utan arbete, men färdige att hvarje ögonblick deltaga i ett nytt uppror. Inrikesministern bestred i öfrigt sanningen af de uppgifter som blifvit gjorda om de politiska fångarnes dåliga behandling; han påstod att dessa på någon tid systematiskt besvärat sig öfver sitt öde, under det att de andra fångarne icke läto höra något dylikt.