Aftonbladet – 6 november 1849, sida 1

karne, som jag lyssnade till med mina ögon Octavien! Man måste skaffa denne man ur vägen för hvad pris som helst. Vi skola skaffa honom ur vägen! sade Octavien kallt. ANTHOLOGISKA SÄLLSKAPET. Grefvinnan Hortensia lefde hela denna vecka i den största enslighet. Hon visade sig icke en enda gång i stora verlden. Grefve Fabiano hade presenterat sig i Casa Braschi: man svarade honom, att grefvinnan var litet illamående och att hon ej tog emot. Emedlertid hade Fabiano starka skäl att tro, det Anatole de Mersanes och markis de Viani fortsatte sina besök, och att de blefvo emottagna. Han spejade om aftonen, vid nattens inbrytande, framför Casa Braschi, för att rådfråga fönstren till grefvinnans salong; han såg manliga figurer silhouettera sig på alla gardinerna, och ljussken darra på rutorna, hvilket tillkännagaf inre lifliga scener, hvilkas aktörer rörde sig hastigt. Förtärd af en feberaktig otålighet, inväntade grefve Fabiano dessa mystiska varelsers bortgång, hvilka på detta sätt störde stillheten i grefvinnans fordom så lugna salonger; men porten öppnades icke. Klockan i S:t Carlo slog nattens alla timmar och till och med de bullrande, långsamma midnattsslagen, som tolf gånger vibrerade mot fönsterratorna, erinrade ej dessa envisa gäster att afskedstimman var inne. Derefter märktes lätt på den: tilltagande skymningen derinnanför att ljusen och lamporna en efter annan långsamt slocknade af sig sjelfva genom tjenarnes vårdslöshet, hvilka blifvit herrar af salongen. Ett fullkomligt mörker inträdde derpå, och tystnaden i huset stördes endast af ett slutligt och fjerran knaärrande af en port och sorlet från marmorbassinen under trädgårdens oranger. Tusende syner tändes i Fabianos al svartsjukans demon upphettade hjerna. När han inträdde i sitt palats på Piazza Amorosa, sänkte morgonen sitt första bleka Jjus på Durazzos