Aftonbladet – 5 november 1849, sida 3

d j v Å -Jnes med få ord kunna uttryckas sålunda: kungs;I man tillstå, att hr H. ganska ärligt gör undan-Itag för individer, och förklarar, att månge oIva detta bekämpande går han desto mera sko,Jatt man med skäl kunde önska dem något milIgare behandlas Egyptierne, Grexserne och HeI breerne, hvarifrån öfvergången till Påfvedömet Tlätt förmedlas. Den hufvudsats, hvarifrån hr H. utgår, sylist och prestlist äro de två ursprungliga källorna till det onda i samhället. Emellertid måste skrymtade och förträffliga män i alla tider funnits inom en klass, hvars dåliga system i det hela han anser sig pligtig att bekämpa. I sjelf ningslöst tillväga. Hans ordalag äro ofta sådane, dare. Så säger han: Prestlisten har i alla tidehvarf och hos alla nationer varit densamma. Jag skall nu försöka visa, att denna natur är en och denna väsendtligen ond; att dess föremål äro egennytta och maktlystnad; de medel den begagnar — de nedrigaste bedrägerier, de skamlösaste förvillelser, utöfvade på folksinnet för att förvärfva makt; och, då denna makt eh gång är , Till hvilka de vädja med ryslig oförskämdhet i de , Å Jdeles icke saknar uppträden af fasa, bar någonsin visat sig i en sådan skepnad af grymheti— en grymhet, kall, sjelfvisk och känslolös; att, då den gör anspråk på helighet såsom sin synnerliga attribut, inftet har varit så groft liderligt och tygellöst; att, unIder ödmjukhetens larf, intet är så gudalöststolt, så Istötande öfvermodigt; att,. då den predikar verldsIde grymmaste krig, ja, i sjelfva himmelens namn, Iden i Europa, då den orättvist tillvällat sig lärostoTlen, embetet att förkunna en religions däror, hvars Iniskoförnuftet i okunnighetens kyffen; gäckat det Jningarne att få utöfva ett fullkomligadt förstånd och grundsats af grymhet, tänkt hos gudomen. Den förutgående hedendomens, förtjenar läsas i förvunnen, den .grymmaste och blodigaste utöfning deraf, för att göra den på en gång fruktad ochbeständ:g. Jag skall visa, att intet är så krypande lågt i feg het, så djerft i anspråksfullhet, så stolt i befallande, — då jorden, himmeln, sjelfva Guds thron och tillvarto endast brukas för deras afsigter såsom redskap, skamlösaste af sina lögner. Att, då den bekänner sig vara barmhertig, intet på denna jorden, som allliga egodelars fullkomliga fåfänglighet, dess lystnad är omåttlig — dess fikande efter verldslig ära gränslös; att, hycklande frid och oskuld, den har föröfvat och vidt och bredt utspridt sinnlighetens smitta; att verkliga natur öfverflödar på frihet och kärlek och fri upplysning, i mer än tusen år innestängt menmed de nedrigaste narrverk, de barnsligaste .sagor; gjort det till ett rof för en obildad och dagligen retad själs oroliga och vilda passioner; beröfvat det jordens och himmelens högsta njutningar — njutatt andas välvilja; och slutligen, med dess tyrannier, dess barnsliga småaktigheter, desstoma prål och högst löjliga dogmer öfversvämimat medeltiden med fasorna af en stålsatt skenheligbet och den nyare verlden med de tiofaldiga fasorna af otrogen bjertlöshet och-atheistiska strider. Detta är ett stort, . ett uppskrämmande företag. Ack! alla folks annaler öfverflöda alltför mycket på bevis för dess rättvisa. Jag skall bevisa detta genom de mest populära historier, så att läsaren må, om han behagar, lätteligen åberopa sig dem, och bli nöjd med sanningen och riktigbeten af mina påståenden. Medan jag likväl hemtar dessa Bevis ur det mest tillgängliga verk, skall jag sorgfälligt bekriga principen allenast, icke individer. De allråvärsta systemer hafva ofta invecklat de bäste män i sina blinda irrgångar: och. ibland dem, hvilka det skall vara min skyldighet att, som en man, anklaga, hafva der va i! och äro i denna stund, många oskrymtade och förträffliga män, som äro en heder och en välsignelse för deras slägte.n Hr H. genomgår, ehuru merendels i korta drag, de fasansfulla grymheter, som hos nästan alla nationer. blifvit föröfvade såsom religiösa l bruk; i synnerhet menniskooffret, och detta icke blott bestående i dödandet, utan i ett med de förfärligaste, marter åtföljdt dödande, sådana som endast kunnat uppfinnas af den rysligaste hårdhet. Under fortgången af arbetet visas huru dessa offerläror småningom öfvergått i en mera förfinad religions mystiska dogmer, der de qvarstå och hvila på samma märkvärdiga öfvergången, hvarigenom sjelfva christendomen, sedan den i sin renhet uppkommit, så till sägandes genast togs i anspråk och under påfveväldet förvandlades till en hierarki af samma skrot och korn i botten, som den fattarens egna ord. Han yttrar sig i 10:de kapitlet : Christus kom i verlden; — hedendomens lopp var hämmadt; — judendomens öde var besegladt. En karakter och en religion ställdes för. menniskornas ögon hitills otänkbar i skönhet och menniskokärlek. Olik alla andra religionsstiftare, hade Christus ingen egenkärlek, intet begär att herrska; och hans system, olikt alla sandra: religionssystemer, var obefläckadt af blod, gränslöst välgörande, obeskrifligt rent, och, underbarast af allt, kom att bryta alla kroppens och själens bojor; och att slå ned ällt verldsligt och andeligt tyranni. Det var ett system beräknadt för hela vida verlden; — egnadt att omfatta menniskor af alla klimater, alla åldrar, alla stånd i lifvet; för den rike: och den fattige; för vilden och den bildade; för dåren och filosofen; för mannen, qvinnan och barnet; — som, erkännande den stora läran, att Gud gjorde af ett blod alla jordens folk, föreställde den Allsmägtige såsom Fadern, och alla menniskor såsom bröder födda till allmän, kärlek, — till samma oförytterliga rättigheter, till. samma. eviga hopp. Han sjelf var den lefyande personifikationen af hans grundsatser. Nedrifvande menniskornas mest inrtotade fördomar, derigenom att han visade sig som en fattig man ibland de fattiga; ryckte från aristokratiska högmodet och presterliga öfvermodet deras masker af orthodoxt sjelfförtroende; förkunnande, att den sanning han lärde skulle göra alla menniskor fria; förklarande, att hedningarne satte sig deröfver, och förtryckte hvarandra, men. att det icke skulle vara så med hans efterföljare; störtande med harm andligt högmod på höga platser, och kallande de fattige och bedröfvade sina bröder, och försmål för hans ömmaste vård, — lade han .-grunden till borgerlig och religiös frihet, till själsförmögenheternas fria utveckling, och till kärlek: och kunskap sträckande sig öfver hela Yerlden. Denna alla menniskors fullkomliga frihet bevarade han icke genom att gifva förordningar; utan endast stora och eviga grundsatser, begripliga! för hela menniskoslägtets förstånd och samvete; och hvarpå menniskor, i alla länder; kunde grunda författningar, öfverensstämmande med deras behofver. Genom att förklara att der två eller tre O äro närvarande i hans namn, :viller han vara midtS ibland dem, afskar han, för alltid, hvarje-prestväl-F dets, äfven mest skenfagra, anspråk; och genom atwt!S uttrycka sin högsta afsky för hvarje bans lärjungars!S önskan att nedkasta eld från himmelen öfver hans F fiender, eller att förbjuda dem predika och göra! underverk i hans namn, .som.icke omedelbart följde honom, och rättade sig efter deras begepp. lemnade!T T Q T F F F