Aftonbladet – 5 november 1849, sida 1

oss sel... Det är adresseradt till general PD i Paris. General! Intet, alltjemt intet! Det är förfärligt! Jag har gjort min pilgrimsfärd till Nötre Dame de Loretto och jag lemnade detta heliga kapell med en skugga af hopp i djupet af mitt hjerta. Ni skulle ej kunna tro huru mycken tröst denna luftiga tillflyktsort gifver själen. En gudomlig ånga, en uppfriskande renhet råder i denna kyrka, sådan som man skulle föreställa sig de lugna regionerna närmast himlen. Jag har besökt Rom, den gamla, höga bjeltestaden. Jag har bedit på S:t Peters graf, och mig tycktes, att en röst tillhviskade mig att hoppas på Gud. Jag hoppas! Jag hoppas äfven på er, min gamle vän. Mitt lif är fästadt vid era bref. Må dessa och er kloka vänskap aldrig upphöra! Framhärda!l 4 Es Jag skall i sommar komma och besöka er Paris. Min tant qvarhåller mig här ännu en nånad eller sex veckor. r Om ni har tillfälle att skrifva till min ilustra väninna, grefvinnan Platu, så framför en relsning från eder tillgifna C. H. de R Nåväll, sade Fabiano, hvad tänker du om letta bref?, Det var knappt värdt att göra sig så brottsig för en dylik småsak. Grefvinnan har velat krifva en allvarsam sottis, för att hvila sig fter sista natten. Det är en penitens af tio inier, som hon pålagt sig före frukosten — ntet bref!, Octavien, man måste återlägga detta bref i ostlådan. Nästa måndag skall gifva oss nåot bättre och klarare... Dessa rader betyda ngenting . . emedlertid kan man draga fördel f allt. Gif hit brefvet; jag skall återställa omslaget dess förra tillstånd; det är mitt yrke. Låtom oss nu tala något om Tadolina., Ah! det är ett gladare ämne än brefvet ...