Aftonbladet – 3 november 1849, sida 3

hädanefter, utan äfventyr att förlora både renta och mer eller mindre af kapitalet, lägga sig till de statspapper, som utgilvas af sådana redan skuldsatta stater, hvilka oupphörligt bibehålla sina gamla härmassor till oförminskadt antal, och än mindre om dessa härmassor ökas vidare. Detta var att taga saken på den praktiska sidan och draga den ur de spekulativa idernas och de fromma önskningarnes toma rymd; ty det är klart att om inga statslån kunna göras till de stående armåernas underhåll, så måste dessa armåer afdankas, och med dem det eviga krigstillståndets vilkor. Hvad i denna syftning ådagalades i Paris har sedan spridt sig vid en mängd folkmöten i England, framför allt genom Cobdens outtröttliga verksamhet; och följderna kunna redan märkas. De skuldsatta staternas rentetagare likna alla andra rentetagare i ängs lan för förluster; de hafva nu begynt vägra att utlåna på så osäkra händer. Ett ibland de mest talande bevis härpå är det fullkomliga fjäsco, hvarmed det sednaste försöket till ett nytt statslån för krigiska ändamål — Östlerrikes nya 4!V, procents-lån med 83 procents inbetalning — har mötts både i Paris, London och Amsterdam, i Frankfurt och Berlin, al!a statsmäklares puffningar till trots. I sjelfva Wien har det redan, enligt börsnoteringarne, utbjudits till 83!, proc. och ändå med ytterst tvätydig efterfrågan. Men, — har man sagt — i sjelfva OÖsterrike hafva likväl 74 millioner blifvit tecknade; och om lånet kan fis på det viset, så kan Osterrike skänka börsnotabiliteterna i Paris och London, m. m. sitt förakt) Huru det förhåller sig härmed i verkligheten, derom fick man redan med förra posten högst betydelsefulla upplysningar (se A. B. för i onsdags, art. Berlin); med sista posten har man erhållit ytterligare data härtill. Det är sannt att 71 millioner blifvit tecknade i Österrike, inom få veckor. Detta måiste öfverraska den som ser saken blott på afstånd, men med kännedom att snart sagdt vanhedrande uppoffringar å den lånesökande styselsens sida icke förmått utländska långifvare till minsta anbud. Väl visa de från Österrikiska provinserna inkomna listorna, att utom i Böhmen och Mähren knappast någonting af betydenhet blifvit tecknadt; men sjelfva den stora teckningen i Wien, af några och 60 millioner förefal:.er ändå oväntad. Den. lojala wienerpressen förklarar naturligtvis underverket utan möda : det är patriotistnen, säger den, som hembär dessa offer på fäderneslandets altare; det är borgarnes tacksamhet mot den lagliga ordningens återställarel o s. v. Men hvar och en vet ändå ganska väl, att välviljan, tacksamheten, och patriotismen äga helt omärkbara röster i penningetransaktioner, och att spekulation är den enda kraft, som sätter börsmachineriet i gång. Spekulation är också hvad som gjort de underbara några och 60 millioner möjliga på börsen i Wien. Spekulanterna derstädes kunna fördelas i följande klasser. j Först är det innebafvarne af äldre österrikiska banknoter, af italienska skattkammarförbindelser. (biglietti del tesoro) och österrikisktungerska invismingar. Att genom teckningen för det nya lånet göra sig af med dessa papper, hvilkas börsvärde var så vacklande, deri låg innehafvarnes beprisade patriotism! De hoppades att de nya 4!,; procentsobligationerna skulle blifva säkrare, åtminstone i början. Statskassan erbjuder sig nämligen att i utbyte mot de nya skuldsedlarne mottaga de gamla banknoterna till deras nominalvärde, medan dessa i. handel och vandel stå långt derunder; och inaehafvaren kunde möjligen beräkna en vinst på-d till 7 gulden, eller omkring 8 procent, om han tecknade sig för det nya lånet efter anbudet: 85 pet. Då de ungerska anvisningarne — ett slags assignater: —-. mottagas äfvenså, ehuru blott till deras halfva värde, så är detta en ansenlig låckels: för innehåfvaren, emedan de man och man emellan gälla allsintet, i trots af den på dem. tryckta hotelsen med ståndrätt, för den som vägrar mottaga dem till fulla värdet. Detsamma gäller om de italienska skattkammarobligationerna. Man öfversvämmas i Wien af alla dessa värdelösa papper, vid varuliqvider från landsorterna; följaktligen söker mottagaren att göra sig af med dem så fort och med så liten förlust som möjligt; och att för dem köpa de nya statsobligationerna, är snart sagdt den enda ännu återstående utsigten dertill. Ett annat slag af spekulanter träffar man i de vanliga börsspelarne. Med 53000 gulden i handen tecknar en sådan sig dristigt för 500 000 gulden, i väntan attännu innan tiden till första inbetalningen på lånet är inne; hafva lyckats afsätta sina statsobligationer. med vinst. Det är dessa menniskor, som omedelbart före och efter statslånsanbuden söka sätta himmel och jord i rörelse för att drifva upp kursen; ty de äro förlorade, om den icke stiger, vore det än aldrig så litet, före första inbetalningen. Mer än 40 bland de 60 millionerna anses vara tecknade af detta slags spekulanter; och häraf kan man förklara den ofantliga bestörtningen och de långa ansigtena, när de nya statsförbindelsernas kurs redan nu, i stället för att stiga, har fallit ända till 83 Y,. Innan kort får man nog se den falla vidare, emedan större delen af de ifrågavarande innehafvarne äro alldeles oförmögna alt göra första inbetalningen, och alltså måste dessförinnan sälja sina statspapper till underpris, för att ieke störta sjelfva ohjelpligt. Slutligen förekommer äfven ett tredje slags spekulanter — de lättrogna och bedragna. De hafva låtit lura sig af börsspelarnes förespeglingar och af de lojala tidningarnes puffar för lånet. Men deras antal är högst obetydligt; de sista månadernas finansredogörelser voro ägnade att öppna ögonen äfven på halfblinda. Ser man alltså tillbaka på de patriotiska långifvarne i Wien, så upptäcker man att helt