Aftonbladet – 3 november 1849, sida 3

les icke förmå betäcka den redan erkända statsbristen; och att långt före de 10 månader som blifvit bestämda till det nya lånets full. ständiga inbetalning, har skattkammaren, med sina nuvarande oerhörda utgifter, satt sig nya 60 millioners skuld. Ty i hvar månac brista öfver sex millioner i tillgångarne. Följ den är klar: att nya statslån måste sökas utan dröjsmål; men dessa stå lika litet att erhålla inrikes som utrikes, på något vilkor. Det tycks att vederbörande visste detta redan, och att de i sin nöd gripa till det värsta som en stat, med någon tanka på bestånd, kan tillgripa — proskriptioner. Högmålsanklagelserna mot den Ungerska, Lombardiska och Venetianska adeln vändas uppenbart mot de rikaste; man dömer dem från lif och gods. Att önska dem i galgen eller framför arkebyseringsfronten, strider dock helt och hållet mot den machiavellistiska statslärans första regel: att i politiken alltid handla utan passion. Det ir af motsägelsen häri uppenbart, att man blott låtsar vara blodtörstig; men att den stalsmaxim, som befaller dessa jesuitiska mord, icke är någon annan, än att med offrens qvaråtenskap och deras enkors och barns arfslotter lylla tomrummen i den kejserliga skattkammaren. — I Neapel ser man samma sorgespel. Huru länge detta kan fortsättas, derom har lord Palmerstons organ, Giobe, nyligen gifvit en vink i pDen röda monarkiens horoskop (se A. B. för i lördags); och när detta horoskop börjar nalkas sin uppfyllelse, får man nog äfven se hvad armeer, som icke kunna aflönas, hafva att betyda, vare sig i striden emot andra staters medborgare eller mot egna. Då är också tiden inne för den allmänna Iredskongressens nästa möte.