Aftonbladet – 2 november 1849, sida 2

LITTERATUR. Prestlistens Historia i England och andra länder, af Will. Howitt; öfvers. från 8:de engelska upplagan. Stockholm hos P. G. Berg 1849, 332 sidd. 8:o, å 2 rdr bko. Sjelfva titeln på denna bok torde icke undgå att hos läsaren väcka en viss häpnad; och onekligen behöfver den också en förklåring. Man skulle nemligen vid hastigt påseende kunde falla på den tanken, att all religion eller åtminstone hvad till prest och prestembete hör, här vore subsumeradt under ett gemensamt namn — prestlist — hvars förhåtlighet utan tvifvel skulle medföra en stor orättvisa mot ämnen och personer; hvilkas beskaffenhet icke förtjenade det. På det läsaren icke måtte vilseledas öfver meningen och syftningen med arbetet, har derföre utgifvaren sjelf straxt i början infört en liten förklaring, som bör tagas ad notam. Åtskilliga välmenande menniskor, säger ban, hafva yttrat den önskan, att jag hade definierat hvad prestlist är, och skiljt den ifrån prestembete. Kan det behöfvas? Visa sig icke begreppen tydligt nog olika? Ar icke denns bok en gedigen massa af sådana skillnader? Eller skall icke hvarje vanlig ordbok göra det! Prestembete, en prests eller religionslärares embete. Prestlist, den list eller slughet, som förderfvar detta embete, och förvandlar det i elt skadligt redskap att trygga några individers eller ett partis låga afsigter. Sådan är också skillnaden emellan konungavälde och konungalist. Det stora uppseende qväkaren Howitts bok om the Priestcraft väckt i England, der de åtta upplagorna inom kort tid utkmmit, och der en mängd sinsemellan högst olika yttranden i allmänna tidningarne gemensamt vitsorda den uppståndelse skriften gjort i vissa läger, skall troligen motsvaras af något liknande i Sverige. Om vi här i Norden också icke hafva skäl till sådana klagomål öfver ecclesiastika bedrägerier, som dem Howitt anför frår andra tider och länder, så har dock tillräcklig uppmärksamhet blifvit vänd på flere förehafvanden hos en klass, som, så aktningsvärda individer den än räknar ibland sig ocH för hvil: ka den personliga kärleken och vördnaden oför minskade fortfara i alla fall, dock icke gern: kan frånkännas ett slags allmän och :fta för