Aftonbladet – 2 november 1849, sida 2

främlingen, i det de läto påskina att de tillhörde hennes svit. Derefter satte de sig, för att icke uppreta markis. Viani, hvars dåliga lynne alltid medförde en förskräcklig morgon för dem som förorsakat det, på tvenne sammetskuddar, bundne vid en kanonlavett. Octavien! sade Fabiano, ,ingen kan höra ss här; dessa tjugufyrapundingar äro stumma och döfva, och bullret af balen och orkestern förtager våra ord. Hör, Octavien, jag har gjort en upptäckt: den gamle inqvisitorn är den vackra grefvinnans älskare. Jag fruktar det, sade Octavien, men jag vill icke tro det. Och jag, jag tror det, men fruktar det icke. Den gamle markisen är helig, som en af San-Lorenzos pelare; han böjer hufvudet för en qvinna efter de föreskrifter Sanet Paulus gaf Korinthierna; ban parfymerar sig med rökelse och gult vax, han har lefvande blifvit kanosirad i Genua, utan att djefvulens advovat gjort sig möda att tala emot honom; och helt plötsligen intages den skälmen af en häftig passion för verldens ståt: han springer på teatrar och baler, han gör sig till riddare åt en ung qvinna, som skulle förkasta en seraf med grå hår; han vårdar sin toalett, han sätter en munter mask på sitt sakristi-ancsigte, han går med sträckt knäveck på tåspetsen, och slutligen har han, som vanligtvis icke har annat än konung Davids latin på läpparne kuttrat i den gudomliga grefvinnans öra desse ord af Petrarca: de sia il giorno, il mese, e Fannob etc. Således ser du, vän Octavien, om denn gamla inqvisitor icke-är den qvinnans älskare så vill jag bi fördömd och du med. Hvac säger du om det ? ) Välsignad vare dagen, månaden och året! c,