Aftonbladet – 2 november 1849, sida 1

iljag skulle våga utlemna ett gevär åt er. — Professorn förnekade icke sina tänkesätt; men tiherr general, sade han, tillåt mig fråga, om licke ni också fr en republikan? — Ma foin, uIsade Rostolan och höjde på axlarna, ert rä:Isonnemang är allaeles riktigt; men det är ändå icke tillräckligt för att förskaffa er den beIgärda tillåtelsen. — Öfver hufvud anses hela universitetet så antipåfligt sinnadt, att man funderar på att icke öppna detsamma efter de T vanliga Oktober-ferierna; och det anses troligt, att de vördiga jesuitfäderna ämna sätta upp någon annan anstalt i stället till ungdomens uppbyggelse. En annan kuriös händelse af samma slag tilldrog sig nyligen i Viterbo. Biskopen utgaf en befallning, att kafgerne derstädes skulle vara tillslutne på alla sönoch högtidsdagar. Fransmännen, som icke äro några stora kyrkgångare och som äro färdiga att dö af ledsnad i provinsstäderna, i synnerhet om de icke få träffas och samspråka på en caf, företogo sig då att låta utbära på stora torget en mängd stolar och bord, väl försedda med förfriskningar, och njöto ej blott sjelfva den förbjudna frukten, utan inbjödo jemväl ett antal stadsbor att deltaga deri. Glädjen var likväl kort. Biskopen klagade för generalen, som strängt förbjöd dylika vådliga tilltag för framtiden, och dömde en kapten, som hade varit anförare för denna kaffekonspiration, till 8 dagars arrest. Öfver hufvud, säger brefskrifvaren, hysa samtliga fransmännen numera ovilja för det rådande prestpartiet, och denna känsla tilltager hos de förra ju mer de blifva bekanta med ställningen. Alla franska officerare, äfven de som äro starka rojalister, inse omöjligheten att åstadkomma en tillfredsställande jemkning; och många förutspå t. o. m., att republiken skall återkomma inom få veckor. Hvad är väl att göra med dessa romarep, säga de, de äro alla republikaner,. — Tre månaders vistelse i landet har visat dem, att inga sympatier finnas för presterna, och ej heller tillskapas genom den politik som nu följes. Såsom en annan märklig omständighet angifves, att röfverier och tjufnader tagit öfverhanden till en förfärlig grad efter den s. k. ordningens återställande. Det går så långt i djerfhet, att en fransysk officer den 10 dennes på aftonen, då han kom hem till sin bostad fann dörren riglad innanför, och då han knackade på svarade 3:ne tjufvar honom inifrån, att de snart hade gjort ifrån sig om han ville vänta litet. I detsamma öppnades dörren och de tre personerna rusade ut, af hvilka den första slog omkull honom, den andra sårade honom med en knif; men den tredje stupade omkull på honom, och blef derefter gripen. — En annan fransk officer hotades på sin egen byrå af en som ville råna honom, men frälsades lyckligtvis af några tillkomna soldater. Från Neapel skrifves i ett bref a! den 8 Oktober, att det politiska spioneriet och skräcksystemet der nått sin höjd. Fängelserna äro fyllda och arresteringar ske utan att man vet orsaken, i alla qvarter och på alla tider af dygnet. Alla de som ställde sig i spetsen för bildandet af ett nationalgarde den 4 Maj skola arresteras, . nemligen de som ännu ej äro det, och strängt straffas. Många af de ädlaste i landet äro släpade i fängelse och ha blifvit förda genom gatorna med händerna bundna på ryggen, andra ha flytt eller söka ännu gömma sig. Ibland de sålunda fängslade är hertigen af Prota; prins Giacomo räddade sig derigenom att han flydde in i ryska ministerns palats. Man kan — säger brefskrifvaren — icke göra sig begrepp om den demoraliserade och desorganiserade ställning, hvari detta rike befinner sig; och i stället för någon skymt till förbättring, tyckes allt göras för att sjunka ännu djupare i vanära. Lögn och falska angifvelser florera och uppmuntras genom den begärlighet hvarmed allt sqvaller emottages, om det ock kommer från de mest pestartade källor. Från Venedig skrifves, enligt bref i tidningen Constitutionale från Florens, att kommunismen, som förut så mycket fruktades såsom en följd af republiken, nu verkligen inträdt sedan österrikarne återfingo väldet, emedan alla de rikaste familjerna pressas att betala stora summor. Både hamnen och staden beskrifvas såsom öde, handeln upphö doch eländet stiget till sin höjd. Från Rastadt i Baden anföres såsom ett exempel på den der nedsatta preussiska militärkommissionens. blodtörst, dess behandling af tvänne soldater vid det numera upplösta första infanteriregementet, Gebhardt och Doll, som hade deltagit i insurrektionen, men dock icke varit med i någon blodsutgjutelse. Den badiske åklagaren yrkade 10 års fästningsstraff på SE 5753775977 TT FSS rr