Aftonbladet – 2 november 1849, sida 1

—— — O H—NNN Alltid! En rik mans lif är en beständig qvinnojagt. Se der detta älskvärda fruntimmer, som går framför oss, ... jag tror jag är på vägen att bli kär i henne... Spärra ej upp dina stora ögon, min käre Octavien. Ja, jag är kär... och hvilken kärlek ! Fabiano, du talar till en debutant; jag kom i går morse från Rom. Jag känner icke mer al den qvinna om hvilken vi tala, än den skymt af hennes halfva ansigte som jag uppfångade nyss. Är hon flicka, hustru, enka, genuesiska, utländska, resande ? Med få ord skall jag säga dig det lilla jag vet. Min tant, markisinnan Grimaldini, är en af hennes goda vänner, det är hos min tant jag lärt känna henne. Hon är från Warschau, hennes man blef död vid denna stads eröfring, i sista upproret mot ryssarne; hon har kommit till Genua för att söka tillflykt hos sin slägting till hennes mor, madame Gesualda Braschi, hvars hus du ser der, emellan den lilla gatan Sanciro och palatset Serra. Vår vackra Polska är proskriberad, sjelfva hennes namn är proskriberadt; man känner henne i verlden under namnet grefvinnan Hortensia. Hon har en förtjusande karakter, en engels förstånd, en glädtighet som kommer henne att glömma sin landsflykt, sitt fremlingaskap och sitt enkestånd; hon går till kyrkan från balen såsom en italienska; hon kläder sig som en parisisk grefvinna; hon beder som ett helgon, hon dansar som en af behagens gudinnor; hon är skön vid ljussken som vid solsken. 1 Genuas goda dagar, skulle Van Dyck målat henne, Filippo Carlone skulpterat henne; Perino de Vaga skulle ha avbragt henne i en freseomålning i palatset Doria, under namn af Amfirite; och arkitekten Tagliofico skulle ha hugsit ett marmorberg till palats åt henne. Nu, Octavien, förstår du min kärlek.o I det närmaste,,