Aftonbladet – 2 november 1849, sida 1

Intressanta bref från Rom och Neapel. Uti engelska tidningarna med gårdagsposten hafve vi funnit åtskilliga bref från Rom och Neapel, innehållande under ättelser och anekdoter, som på ett intressant sätt skildra ställningen derstädes. Svårigheterna att ställa den romerska frågan till rätta tyckas, såsom man redan känner, snarare ökas än minskas. Bland andra omständigheter, som ökat missnöjet, är att de styrande kardinalerna förbjudit fortsättningen af det påbörjade jernvägsarbetet mellan Rom och Neapel, hvarigenom flere tusen menniskor blifvit utan bröd. Aktie-egarne hade redan inbetalt 60 procent, och begärde erföre att få fullborda linien, åtminstone till Velletri; men fåfängt. Förbudet säges hafva tillkommit för att behaga konungen af Neapel, som icke vill hafva sina trogna och oskyldiga lazzaroner förförda genom en underlättad förbindelse med de romerska staternas oroliga invånare. Denna och flere retande åtgärder hafva hos alla klasser åstadkommit en sådan afsky för den återinsatta regeringen, att man får se papper uppklistrade på murarne med inskrifter i stora bokstäfver, sådana som: Döden åt det röda triumviratet! — Döden åt de nedriga, hämndfulla presterna! o. s. v. Många unga män hafva blifvit arresterade för det de sjungit på gatorna; men detta hindrar icke, att uppträden af samma slag fortfara, emedan det är nästan omöjligt att afhålla Italienarne från att sjunga. En dag företog sig ett parti Trasteveriner, jemte en del af de franska soldaterna, att under en glad kollation sjunga Marseljäsen och ropa: lefve republiken ! hvilket satte vakterna uti icke ringa förlägenhet. — Äfven berättas följande bryderi, hvari franska generalen Rostolan råkat: En af professorerna vid universitetet, som tillika är ifrig jägare, men likasom andra måst lemna ifrån sig sitt gevär vid den för en tid sedan skedda afväpningen, sökte hos polisen att återfå detsamma, nu sedan jagtsäsongen begynt, och att erhålla tillåtelse till dess begagnande, men det var förgäfves. Han vände sig då direkte till general Rostolan, som svarade honom: För att vara uppriktig måste jag säga, att edra republikanska grundsatser äro för välkända, att: