Aftonbladet – 2 november 1849, sida 1

Låtom oss tala sakta, grefve Fabiano, dessa marmorfasader äro eko-nästen.i Octavien, är det första gången du ser denna qvinna? j Ja, Fabiano., Huru finner du henne? Så du kan frågal, Dyrkansvärd! dyrkansvärd!... Har du hört sägas att jag skall stå i stor gunst hos henne? Man sade så i går vid bordet hos Michel.n Det är ett allmänt rykte... men det är falskt ... Du måste då vederlägga ...n Hvarför vederlägga... Dessutom tycker icke verlden om att man vederlägger förtal. Verlden har rätt! Hvad skulle stå den åter om man vederlade allt hvad den säger? Ah! men kära Öctavien, det synes som om du blifvit dygdig. Hvilken väg har du kommit från Rom ? En stenig väg, min kära Fabiano; jag har gått till fots öfver Apenninerna såsom en menniska den der inte har en skilling., Jag skall vara din bankir, såsom alltid. Men jag beundrar dig också, Fabiano, du passerar för att vara denna damens hjertevän, och du försvarar dig derför som för ett brott, och det inför mig! Inför dig! Du har rätt. Om du skall kunna tjena mig, måste du väl också veta verkliga förhållandet. Se här huru min ridderlighet är beskaffad; jag väntade dig för att ordna mina batterier., Jag förstår. Tror du att eröfringen skall blifva vår ? Det är en qvinna.., Skall detta komma att stå dig dyrt, skall du våga mycket derpå? Allt eller intet., Fabiano, du är alltid den samme !