Aftonbladet – 31 oktober 1849, sida 2

fven å sin sida vidtager allt hvad, som erforras, för underlättandet af verkställigheten, ch hvilken jag skulle anse böra ske på fölande sätt: 1:o Inrättas uti hvardera af rikets 2,490 socknar en skjutförening ?), hvilken å passande ställe till öfning sammanträder hvarje söndags 2, m. när årstid och väderlek sådant tillåter. 2:o Skjutningen verkställes under uppsigt af en i närbeten boende officer, underofficer eler korpral af indelta infanteriet, biträdd af venne soldater. 3:o Till begagnande vid skjutöfningarne öfverlemnas till hvarje församlings sockennämnd 10 infanterigevär med tillhörande bajonetter. 4:0 Hvar och en person bekostar sjelf den ammunition, son af honom förbrukas; ammunition erhålles af kronan på sockennämndens reqvisition, emot samma betalning, som den kostat statsverket 10), 5:o Målskjutningsöfningarne verkställas dels med, dels utan påsatt bajonett, på samma distanser, som för infanteriet äro fastställde. 6:o Hvar och en inom socknen boende, vapenför mansperson, äger och bör uppmuntras att i skjutöfningarne deltaga; hvarje krigsreserven tillhörande person är deremot skyldig att detta såsom åliggande fullgöra, så ofta icke giltig anledning detsamma förhindrar. 7:0o På statsverkets bekostnad utdelas årligen inom hvarje skjutförening lämpliga premier af t. ex. en fjerdedels, en half, o. s. v. ända till 2 rdr silfver. Dessutom skulle jag anse bögst ändamålsenligt, att hvar och en, som vunnit ett bestämdt antal premier, äfven blefve tillagd en medalj, med rättighet att densamma bära såsom ständigt utmärkelsetecken. Detta i hufvudsaken, hvad förenämnde allmänna skjutföreningar angå !!). Deras tillvägabringande skulle enligt min innerliga öfvertygelse icke allenast medföra det åsyftade ändamålet utan äfven på samma gång de verkade afledande från alla demoraliserande tidsfördrif, derjemte, och som sammanhängande härmed, i dubbelt hänseende gifva nationen en riktning, hvilken mer än allt annat skyddande och oförskingradt skulle bevara det af förfädren oss lemnade så dyrbara arfvet: den för ett fritt och sjelfständigt fosterland allt uppoffrande kärleken. Jag öfvergår nu till den 3:e försvarsorganisationen, nemligen: Landtstormen. Landtstormen utgöres af hvarje vapenför mansperson ifrån utgåendet ur krigsreserven till fyllda 50 lefnadsår. Landtstormen delas i 2:ne uppbåd. Till det 1:a räknas hvar och en ifrån inträdet i landtstormen till fyllda 40 år; till det 2:a, alla från 40 till 50 års ålder. Först vid fiendtligt infall i riket, vidtager landtstogmens tjenstgöring, och inskränker sig då, för 1:a uppbådet till länets försvar; för 2:a uppbådet till häradets. Då landtstormen uppbådas bilda hvarje sockens 2:ne uppbåd hvar sitt kompani, under sjelfvalde ledare. Nödige vapen anskaffas af individerne sjelfve. Erhållas dylika af kronan, skola de vid slutad tjenstgöring återlemnas. Landtstormsinrättningen såsom institution förjenar den största uppmärksamhet. Medvetandet för hvar och en, att, när det gäller, vara personligen förpligtad till försvaret af sin hembygd, kan icke annat än fördelaktigt inverka på den nationalitets anda, som framför allt bör finnas bos en nation, hvars folk är fattigt, och den jord, hvilken dem närer, karg i sina gåfvor. Landtstormen måste i öfrigt, under nödigt samband med armeåen, blifva ett högst verksamt medel för tillintetgörande af hvarje fiendtligt anfall. Såsom slutord till hvad i föregående blifvit anfördt, vill jag framställa de fördelar, hvilka den af mig föreslagna förändring af landtförsvarets organisation skulle medföra; de blefvo nemligen: 1:o En i alla afseenden fullt tjenstbar stående här (stam); till antalet något, ehuru obetydligt, större än den närvarande indelta och värfvade armåen tillsammans, och bland hvilken förekomrcer : ett slags trupper, hvilka för närvarande helt och hållet saknas hos oss, nemligen de för så väl den inre som militära ordningens underhållande, som ock för lilla kriget, detachementer, rekognosceringar, brefposteringar, högqvarterstjenstgöring etc. så nödige gendarmerne. 2:o En ändamålsenlig och likformig corpsfördelning, hvarigenom de administrativa och manöver delarne blifva hvad de böra vara: ett; då deremot i stället om den närvarande regementsoch corpsindelningen icke kan sägas annat, än att den bevittnar ett lyckadt bemödande att på bekostnad af allt hvad system och ändamålsenlighet heter, genom ett slags virrvarr tillvägabringa en mängd onödiga och öfverflödiga befattningar. 9) De, som vilja och tro sig se vådor uti hvarje kunskap, som af massan förvärfvas, torde lägga nödig bemärkelse dervid, att en af Sverges konungar, med anledning af inom Gottlands nationalbeväring (Gottlands manbara befolkning) inrättade skjutföreningar, täcktes, under förklarande af sitt nådiga välbehag med dessa föreningars bildande, tillåta att krut, kulor och flintor till 20 skarpa skott årligen för hvarje förenings medlem måtte emot betalning från ammunitionsförrådet i Wisby få utlemnas,. Konungen var Carl den XIV Joben, öch tiden när brefvet härom utfärdades, år 4837 den 17 Februari. . 10) Hvarje skarp patron med slagkrutshuf cirka en skilling. 11) Skulle, oberäknadt dessa skjutöfningar, militärgymnastik samt marsch och vändningar i folkskolorna till öfning anbefallas, tror jag att ett högst nyttigt och önskvärdt resultat deraf skulle blifva Rn fell da