Aftonbladet – 31 oktober 1849, sida 2

Det förefaller mig stundom som om ni studerade migp, fortfor han, då vi befunno oss vid bordet. Jag bekänner att jag i allmänhet mycket ilskar att studera karakterer, sade jag ; och er visar sig såsom en den der väl är värd att utforska.n Ni har rätt deris, återtog han. Fyll på ert glas; och innan vi svära en evig vänskap, så hör min historia: Född i en ansedd familj, och till en vacker förmögenhet, gjorde jag till mitt lifs princip, att söka behaga hvar och en, utan afseende på min egen fördel. Hvilken ljuf, älskvärd och förbindlig gossel var allas deras utrop som kände mig, från och med min tant till flickan som skurade golfven. Jag, lilla dumhufvud, var stolt öfver deras beröm, och smickrad af det bifall som hvarje mensklig varelse, som händelsevis kom i min väg; egnade mig. Min förmåga att vinna menniskor måste den tiden hafva varit stor. Denhar betydligt minskatssen dess. Men jag tröttar er ?) För ingen del.. Jag ber er, fortfar. Om ni är mycket intresserad så skola vi ombyta ämne. Mågöra. Det är mig fullkomligt likgiltigt. Då vill jag fortfara; och som ni icke synes hågad att dricka mer, så vill jag fylla på ert glas. Men jag återvänder till min historia. Då jag växte upp visade jag samma sorgfälliga önskan att bli väl bedömd af verlden, som jag ådagalagt i min spädare ungdom. Vid gymnasiet var jag så känslig för mina kamraters misshag, så rädd att de skulle tänka eller tala illa om mig, att jag knappt vågade