Aftonbladet – 29 oktober 1849, sida 2

I Paris, f. d. direktör för postverket; Perier, löfverstelöjtnant vid nationalgardet i Belleville. Härefter förekommer under rubriken Faits Gåeneraux följande inledning: Republiken, grundad år 4848, har icke kunnat undgå att finna motståndare i dessa förmenta demokrater, som med förakt för det sociala lifvets eviga lagar, uppstå öfverallt och i alla tider såsom ordningens och lagarnes oförsonliga fiender. Attentatet af den 45 Maj 1848, och upproret af den 23 Juni hafva i tvenne repriser under samma år varit det djerfva och häftiga utbrottet af denna omättliga upprorsoch anarkianda. Den 43 Juni 4849 kom för latt å nyo sätta i fara de myndigheter, som utgått från den allmänna rösträtten, och det samhälle som de göra sig en ära af att försvara. Awt uppmana I medborgare att beväpna sig mot hvarandra, att under striden störta regeringen och den lagstiftande församlingens majoritet, sådant var ändamålet med I detta attentat, som genom öfverraskning besegrades in flagranti. Stridsmedlen hade under lång tid blif lvit på förhand samlade och förberedda med brottslig noggranhet; och denna gång har rättvisan kunnat få fatt på handlingar, som bevisa och ganska väl karakterisera komplotten. I denna samverkan af alla onda passioner, i denna gemensamma medelpunkt för uppror och resning filgurera under olika titlar de socialistiska lärorna, den del af den periodiska pressen som understödjer dem, ledamöter af denna minoritet af den lagstiftande församlingen, hvilken utmärker sig sjelf med namnet Montagne (Berget), officerare och några soldater af nationalgardet: med ett ord, öfver landets hela yta, dessa agitatorer af alla slag, hvilkas revolutionära anläggningar endast väntade på en signal från Paris, Det är nödigt att med några ord antyda de ursprungliga elemnterna af denna komplott. Den 4 November 4848, samma dag som konstitutionen voterades, antog och bildade föreningen La Solidarit Republicaine, sedermera anklagad såsom hemligt sällskap (jfr undersökningshandlingarne af den 34 Januari 1849) sina stadgar. Den allmänna åklagaren, generalprokuratorn PBaroche, som uppsatt anklagelseakten, söker derefter visa att tendensen hos detta hemliga sällskap var att åstadkomma förbindelse mellan alla demokratiskt socialistiska republikaner öfver hela Frankrike eller att organisera ett s.k. demokratiskt socialistiskt parti, organiseradt genom departements-, arrondissementsoch kantonalkommittter, som alla stodo under ledning af sällskapets centralkonselj i Paris, Rue Montmartre 420. Denna centralkonselj var sammansatt af 64 ledamöter med den anklagade folkrepresentanten Martin Bernard såsom president och den anklagade Charles Delescluze, redaktör en chef för Revolution dåmocratique et sociale, såsom generalsekreterare. Bland de öfriga ledamöterna af generalkonseljen märkas de anklagade Ledru-Rollin, Fargin-Fayolle, Deville, Gambon, Fåelix Pyat, Servient, Napolton Lebon och Ribeyrolles. Af åtskilliga omständigheter drages den slutsats, att detta sällskap umgåtts med planen att störta regeringen. Redan i slutet af år 1848 hade man tänkt derpå. Den 29 Januari 4849 hade man tydligen ämnat uppträda med väpnad hand under förevändning att konstitutionen blifvit kränkt genom klubbarnes upphäfvande. Nationalgardets och armåeens hållning hade dock afhållit dem. derifrån. Anklagelseakten talar äfven om andra sällskaper, som sedermera begagnades såsom verktyg för sammansvärjningen. Företrädesvis nämnes deribland: Conseil Central des råpublicaines dåmocrates socialistes,, hvars sekreterare var den anklagade Pardigon, samt en Congres national electoral. Den 26 Februari blefvo dessa tvenne associationer förenade till en som det hette: Comite fusionnå revolutionnaire, hvilken sedermera kallades Comit democratique socialiste lectoralp. Denna kommittå bistods i sitt bemödande att dels verka på valen, dels hålla folket i en fortfarande gäsning, af de olika socialistiska tidningarne, hvilkas redaktioner äfven konstituerat sig till en s. k. ComitÅ de la Presse. Dessa tidningar voro: La Vraie Republique representerad af sin redaktör en chef, den anklagade Thor och af den anklagade Pardigon; Le Peuple, representerad af den anklagade Langlois eller af Damiron; La Revolution democratique et sociale, representerad af sin redaktör en chef, den anklagade Delescluze; . . La Reforme, representerad af sin redaktör en chef, den anklagade Ribeyrolles eller af en viss hr Coq; La democratie pacifique, representerad af den anklagade V. Considtrant, redaktör gerant, af den anklagade Cantagrel, eller af Brunier; La Tribune des Peuples,, representerad af Julvecourt och sedermera af den anklagade Jules Lechevalier; La Råpublique, representerad af Bareste, red. en chef, af Herv eller af Chotard; Le Travail Affranchi, representerad af Vidal eller af Tourrenel. Härtill kommo ock några andra icke dagliga tidningar af mindre vigt. Allmänna åklagaren förebrår presskomiteen för det syftet, att genom sina tidningar sprida de grundsatser, som de lärt i klubbarne, att genom häftiga artiklar försätta befolkningen i oro och gäsning och undergräfva disciplinen inom armeen. I afseende på alla mått och steg hade presskomiten förenat sig med det s. k. tjugufemmannautskottet. Derjemte hade de medlemmar af nationalförsamlingen, som kallades montagnarder eller bergets ledamöter, hållit hemliga sammankomster i en lokal vid Rue du Hazard; en hemlig akt förband alla medlemmar, hvilka hade förbundit sig, att icke allenast offra sitt moraliska understöd, utan äfven sitt arbete, sin börs, ja till och med sitt blod för den gemensamma saken. Anklagelseakten innehåller vidare berättelse om de olika församlingar, som blifvit hållna under tiden före den. 43 Juni och i hvilka man öfverlagt om de åtgärder, som sedermera utfördes. Den citerar ock de olika, till största delen redan i Aftonbladet anförda manifester och proklamationer att. gripa till vapen, hvilka efter föregående. öfverläggning offentliggjordes i det socialistiska partiets organer. Af Iflera bref som anföras sluter generalprokuratorn att man under natten före den 43 Juni ifrigt sysselmss——— ——— ————— ——————AE—— V