Lagmannen log triumferande och vred sina tummar om hvarandra. Ja, jag missräknade mig, utan att ha orätt, sade professorn lugnt. Det är svårt att framte ett exempel emot er sats, att qvinnan ej kan bibehålla sitt oberoende och sjelf sköta sina affärer; det är nästan omöjligt, och hvarföre? Det är ej af brist på omdöme och förstånd, som de ganska ofta äga ljusare och i större mitt än vi; det är ej af brist på kunskaper, som de lika lätt kunna förvärfva sig; det är ej heller af brist på karaktersfasthet, hvilket de genom sina förhållanden och sin. ställning i lifvet snart sagdt tvingas att småningom förskaffa sig — nej! det är genom dessa löjliga och bedröfliga fördomar, hvarmed man ifrån barndomen binder hvarje sjelfständig och kraftfull tanke i deras själ och sätter deras minsta handlingar under den blinda och ömkliga domstol, som kallas opinion. Man inplantar bos dem en panisk förskräckelse — ej för det verkligt låga, småsinnade och lastbara — men för tadlet och åtlöjet, och håller dem derigenom i en fruktande och osäker ställning af det mest dåraktiga tvång, der allt ligger på ytan. På detta sätt, då de ej våga ett frisinnadt ord till inbördes skydd, väpnar man dem emot hvarandra. Det är genom dessa förföljelser af det besattaste och oförskämdaste beskyddarevåld — om jag så får uttrycka mig — förföljelser hvilka liksom vunnit helgd af vanan och blifvit en godkänd rättighet för hvarje karl, endast derför att han är karl; det är genom dessa låga och ihärdiga anfall af den lumpnaste och skamligaste egennytta; det är genom det ständiga vädjandet till deras hjerta och medlidande med alla möjliga både sanna och falska tårar och klagovisor, för hvilka de äro utsatta; — det är alla dessa eldprof de ej kunna genomgå: något som i sanning ären heder.n Du var vida klokare än jag, då jag utkorade dig till det exempel, hvarom vi talatn, tillade han, vändande sig till sin fosterdotter med ömhet; det är en seger, hvars ära är ganska tvetydig, och som jag nästan är glad att du ej kunnat vinna.,