Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 3

mest Ilysanacv prydnader, aeltog non I cn lapa Och lärd diskussion vid Benediktinska akademien. Hon dog den 20 Februari 1778; och eburu temligt ålderstigen, kände en hvar att hennes bana varit för kort. Stadens fruntimmer reste åt henne en minnesvård. (A. P.) ÖR — MaJsoDLING I ENGLAND. Engelska jordbruket har i år begynt tillegna sig Majs såsom inhemskt spannmålsslag, dertill föranledt af den fortfarande osäkerheten af potatisedling. För att uppmuntra till försök med olika sorter majs och göra resultaterna mer allmänt kända, har prins Albert låtit i S:t James Park så flera slag detta år, både från Westindien, Italien och Spanien. Deribland har ett slag lyckats förträffligt; det har befunnits fordra ungefär samma tid för sin mognad som potatis, eller till och med något kortare, och således passa öfverallt för de luftstreck, som tillåta potatisodling. Det kallas Hybrid Majs eller Mr Heencesi 40-dagars Majs: det förra namnet efter sättet för dess ursprungliga tillkomst; det sednare efter växttiden och den agronom, som först gjort det kändt i England. Det har nemligen uppkommit genom, parning af två andra sorter, hvaraf den ena är en dvärgart, som odlas högt uppe i norra Pyrencerna,. under ett mycket kallare och hårdare luftstreck än Englands; men den andra sorten är den vanliga storvexta, som odlas på slätten straxt söder om Pyreneerna, eller i en af Spaniens vackraste trakter. Keene har offentliggjort en fullständig beskrifning öfver detta majsslags odlingssätt och nytta; vi meddela häraf hvad svenska landthushållare kunna behöfva känna på förhand, för att bedöma om någon odling af detta sädesslag kan löna mödan i Sverige. Härvid bör dock i förbigående erinras, att den berömde agronomen och entomologen Schönterr odlade majs på sin egendom i Westergöthland, och att ehuru sädet var af det vanliga slaget, fick ban ändå ofta mogen skörd, men alla år ett ypperligt foder. På en väl beredd åker plöjas fåror som till potatisplantering, omkring 3 tum djupa och med 26 tums mellanrum; i dessa fåror sås majsen, ungefär som bondbönor, och med omkring 3 tums mellanrum; sådden täckes med litet välbrunnen stallspilli särskilda hål är icke tjenligt; ej heller tål den omplantering likt tobak. Den fordrar blott att jorden är frostfri. Härpå äger man två märkenz det säkraste är framkomsten af Större Ållonborren (Cockchaffer; Melolontha vulgaris); ett annat, men mindre pålitligt, är äppleträdens fullständiga blomning. I England visa sig dessa vårmärken mellan: den 10 och 30 Maj. Inom en vecka efter sådden skjuter grodden ur mullen. När plantan är omkring 10 tum hög, kupas den, liksom potatis; hvarvid man endast lemnar det starkaste ståndet qvar på samma rot, ifall flera kommit upp tillsammans. Majsen lemnas seden att vexa till 3 fots höjd; likväl kan man luckra den, så snart den visar sig mycket tät, emedan stånden för sin slutliga mognad icke böra stå hvarandra närmare i raden än omkring 40 tum. Man ser-till att sådana plantor lemnas qvar, som redan visa blomhylsor. Det som borttages är det Jäckraste foder för hornboskapen. Derefter kupas åter de qvarlemnade stånden. Efter denna andra kupning vexer mejsen skyndsamt och omkring 40 dygnet efter sådden blommar den. Majsen är hvad botanisterna kalla androgyn, d. v. s. att hanoch honblomman befinnas skilda på samma stånd; hanblomman sitter öfverst och liknar en silkestofs, honblomman, som efterlemnar fröaxet, sitter nedanföre. När tofsen vissnar, har fröredningen skett; man afskär då hela ståndet en eller två tum uppom första leden ofvan fröaxet. Detta och de ofta 3 fot långa och 8 tum breda bladen äro sedan ensamme qvar på ståndet. När dessa blad gulna, bortplåckas de. Detta slags slåtter förrättas långsåt två rader stånd på samma gång, under det att man går fram emellan dem; när man fått begge händerna fulla med blad, uppsättas de på de qvarstående majsstänglarna till torkning; de gifva ett ypperligt och fint doftande hö. . Af hela plantan återstår nu endast den tjocka stängeln med sin fröhylsa och detta lemnas nu att mogna så länge årstiden medgifver. Hösten är väl redan inne nu; men majskornen äro så väl bevarade i sin hylsa, att de utan skada: fördraga regn och frost. Man kan lemna majsen orörd så länge man har någon förhoppning till torkväder. Slutligen företages skörden, på det sättet att fröhylsorna afbrytas och samlas i högar samt hemföras i korgar eller kärror. Omedelbart efter inhöstningen böra hylsorna borttagas; äfven de utgöra ett godt foder, men dessutom kunna de begagnas till stoppning af . madrasser, till mattflätning och till papper. De afhylsade kornkottarne lemnas sedan qvar på ladugolfvet att torka; man omskyfflar dem tid efter annan, tills de torkat fullkomligt. Bästa sättet att förvara majsen till husbehof är att lemna den qvar i kotten eller axet; skall den forslas för att säljas, så måste den naturligtvis urtröskas; men kornen sitta så löst, sedan de torkat fullständigt, att man blott behöfver kasta stänglarne på en sädesharpa, för att få kornen att falla ut igenom harpan. De från kornen sålunda skilda fröfästena äro särdeles tjenliga till tändstickor vid eldning; en acre (26 kappland) hinner tillräckligt för ett hushålls vinterbehof. De på åkern qvarlemnade stänglarne gifva det bästa bränsle för rökning af kött och fläsk. Såsom. cirkulationsvext reder majsen jorden på samma sätt som potates; men efter andra kupningen kan man emellan den så rofvor (turnips) eller rödklöfver. Majsen kan äfven sås två år årad på somma jord, hvilket icke är bändelsen med hvete; kan till och med följas af hvete. I södra Fronkrit odlas tusentals tunnland med majs, med mellansådd af rödklöfver, rofvor eller lin; nästa år sås på samma fält hvete, och derefter börjas samma omgång på nylt. Man kan af detta slags majs påräkna 6 quarters torrt korn och 10 cwt torrt hö pr acre (13 tunnor korn och 70 lispund hö på tunnlandet), utom de till spänstig och fint doftande madrass-stoppning tjenliga fröhylsorna och de till tändstickor samt rökning användbara stjelkarne. Re I — KoLs vERKAN PÅ BLOMMOR. En Pariserrevy öfver trädgårdsodlingen innehåller: Tör ett år sedam köpte jag en rosenbuske af ypperlig växt och full med knoppar. Jag koppades att de skulle blomma, och väntade rosor, värdiga en så ädel växt och det beröm, säljaren slösat derå. När den ändtligen blomrsade, vardt allt mitt hopp om intet. BlomImorna voro af en dufvas färg. Jag beslöt således att anställa några experimenter med busken, hvilka jag länge åsyftat. Min uppmärksamhet hade blifvit ning, hvarpå fårorna igenläggas. Att nedsätta majs)