Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 3

väckt på kolets verkningar, dem några engelska uppsatser meddelat. Jag betäckte derföre mullen i krukan, der rosenbusken stod, till en half tums djup, med pulveriseradt kol. Några degar efteråt såg jag med förundran, att de blommande rosorna hade en så vacker och liflig färg, som jag någonsin kunnat önska. Jag beslöt att upprepa försöket; och när rosenbusken upphört att blomma, borttog jag derföre kolet, och lade frisk mull kring rötterna. Man kan föreställa sig, att jag otåligt afbidade nästa vår, för att se utgången af detta experiment. När den klommade, voro rosorna i början bleka och färglösa; men vid kolets användning liksom förut, återfingo de sin röda rosenfärg. Jag försökte det sönderstötta kolet jemväl i större qvantiteter på mina petunier, och fann att både de hvita och violetta blommorna voro lika känsliga för dess verkan. Det gaf alltid stor liflighet åt blommornas röda eller violetta färger, och de hvita petunierna blefvo ådrige med röda eler violetta skiftningar; de violetta betäcktes med oregelbundna blå eller svarta fläckar. Mången ansåg dem för nya varieteter. Gula blommor äro känslolösa för kolets inflstelse. (ÅA. P.) — ETT KALAS PÅ VILDT. För parlamentsledamoten Dixon anställdes, på värdshuset Red Lion Henley on Thames i Cheltenham, nyligen en festmåltid af hans parlamentariska vänner; bland andra läckerheter serverades äfven en rådjursstek högt doftande (high flavoured) efter den finare kökskonstens freglor, (d. v. s. på svenska ankommen), till och med så högt, att den lemnades orörd. Mr Dixon sjelf och en del af hans familj hade dock en mer utbildad smak: han Jät till följande dagens middag hemta hem från värdshuset det försmådda vildbrådet, och deraf laga ragu, hvarmed han och två hans bröder undfägnade sig. Kocken och kammarljenarn följde sedan herrskapets exempel, och smorde kräset med återstoden. Kort derefter blefvo alla fem sjuka, och inom några timmar voro de döda. — ÅNEKDOT. Är det spektakel i:afton? frågade en utländning värden på ett hotell. Vest svarade denne. Ah! ni talar engelska? — Ouil — Åfven fransyska ? — Ja.